Sedan jag flyttade hemifrån för nästan 30 år sedan har jag inte spenderat en enda semester dag med mina föräldrar. Skulle inte göra det frivilligt heller. Vi har så olika värderingar och prioriteringar på vad en semester är att jag inte hade fixat det. Svärföräldrarna har vi varit på semester med någon gång då och då . 1-2 veckor på solsemester eller liknande. Det har varit en helt annan nivå. Det finns inga förväntningar eller krav. Vi kunde sitta på balkongen och ta en drink en kväll eller spela minigolf tillsammans eller göra något var för sig. 

Jag hade provat med att barnet ringer varje dag en tid för då får barnet in en rutin och saknaden kanske blir lättare. Men det kanske ni har provat? Det är svårt att säga så mycket när det är så lite man vet. Min dotter var 2,5 när jag och hennes pappa flyttade ifrån varandra. Det hände att jag fick åka och hämta henne på kvällen. Det kanske också var precis det hon behövde för det hände två gånger, hon får alltid ringa den andra föräldern. Allt handlar om att hitta den tryggheten som barnet behöver och ibland måste man pröva sig fram. Om ditt barn vet att h*n ska ringa imorgon igen så kanske det blir lättare med tiden. Vi får inte glömma att vi väljer att gå i sär och inte barnen. Barnen saknar såklart sin andra förälder. De slits mellan sina känslor att vilja vara med båda, helst samtidigt. 

Varför skriver ingen sådana här inlägg i trådar som handlar om tex ridsport? Du borde inte, du kan skada dig allvarligt osv