Ja, och TS har SEX barn (snart) som inte ens är helsyskon och har den självklara relationen allihopa. Jag tänker att det blir som att rådda ett barnhem. Ska det gå så måste man VERKLIGEN ha sådana strategier som du beskriver, och det finns inget utrymme för eftergivenhet och jams. Jag hade inte velat leva så - faktiskt inte ens med sex gemensamma barn (inte fyra heller). Det finns en jättebra självbiografi av en kvinna (om jag minns rätt nu) som växte upp i en amerikansk 12-barnsfamilj, det kan ha varit på 1920-40-talet, pappan var expert på tidsstudier - att effektivisera arbetet på industrier. Jag hittar den inte vid en snabb googling och minns inte vad den hette, men någon annan kanske har mer tid att leta? För jag tror TS skulle få bra tips där. En grej jag minns var i alla fall, att alla de stora barnen hade ansvar för var sitt småsyskon - t.ex. att göra i ordning det på morgonen, förutom att göra i ordning sig själv, och natta det på kvällen, samt ansvar för att vakta det på utflykter och vid lek ute på gården. Och så fanns det några mittemellanbarn, som bara behövde ta ansvar för sig själva, men inte för något småsyskon.Det är liksom så man måste göra om det ska fungera överhuvudtaget - mamman kan inte vara på tolv ställen samtidigt, och inte på sex ställen heller. Och inte ens om båda föräldrarna är hemma samtidigt, så räcker de till för sex barn, om alla sex barnen ska behandlas som småbarn och passas upp, och inga krav ställs på att de stora ska göra sysslor eller ta ansvar för småsyskon.  

Det får mig att tänka på ett amerikanskt prank där en bensinmack erbjöd biltvätt utförd av snygga kvinnor i bikinis. Kvinnorna låtsades behöva hjälp, de nådde inte etc och det slutade med att männen tvättade sin egen bil - och betalade för det.  Hon vet precis vad hon gör. Vad får du ut av relationen utöver sex med en snygg kvinna? 

Egentligen är det hans "egna" tid med terapeuten (vi går både som par och separat och pratar) men ja, vi ska gå dit tillsammans och pratar.Jag vill inte att det ska ta slut, men det känns inte som att det finns något annat alternativ.. Ja, han har även fina sidor som säkert de flesta har men som du säger så känner jag att han utnyttjar mina 'godhet', eller hur jag ska säga utan att låta egenkär.. 😅 Men det är jobbigt eftersom han bara har mig (och min mamma) som han har i sin närhet att prata med. Han har någon enstaka vän som aldrig finns där för honom när det väl gäller men han finns där för dem.Hans barn har ingen bra relation till mamman där det mest känns som att hon prioriterar syskonet istället. Frågan är var hans barn skulle hamna då.Vi ger barnet allt stöd som går att få även via kommunen, men det hjälper inte.