Om detta är sant så visar det bara två ytterligheter av hur man reagerar i kris. En bara skriker rakt ut i 30 minuter, en går därifrån och gör inget. De flesta hade stannat kvar hos sin partner, och de flesta hade, om de inte fått hjälp, själv klarat av att larma. Båda sätten, att gå därifrån eller bara skrika visar att ingen av dom är riktigt att räkna med vid kris. 

Sanningen: typ alla småbarn vill helst vara med mamma/pappa hela tiden om de får välja. Även de som ääälskar förskolan. Förskolan idag är också problematisk på många håll och förskolepersonalens och barnens situation kan vara direkt skadlig. SAMTIDIGT kan det självklart vara nettopositivt för en familj att ha sina barn på förskolan. För barnets långsiktiga utveckling, för syskon och för föräldern.  Att förskolepersonalen skuldbelägger föräldrarna (eller egentligen bara mammorna - jag har varit mycket på förskola och kan säga är det några som maxar vistelsetid, lämnar småsjuka barn osv så är det pappor men de får inte lika mycket skit!) för sin arbetsmiljö är väl begripligt men inte rättvist. Att skamma mammor till att inte nyttja förskoleplatsen de fått för att få luft i schemat löser ju ingenting. Arbetsgivarna och ffa politikerna måste ju pressas för att ha personaltäthet och lokaler som passar hela barngruppen.

Knappast osant. Många invandrare har vittnat om hur de försökt få kontakt med svenskar, men hur hopplöst slutna, reserverade och fördomsfulla svenskar är. Att invandrade män försöker får kontakt med svenska kvinnor är knappast "oärliga avsikter". De gillar svenska kvinnor helt enkelt. Vi kvinnor gillar att bli uppskattade av män på ett trevligt sätt. Svenska män är ofta sexistiska i sina kontakter med kvinnor.