Hur kan man vara feminist men inte låta kvinnor välja religion?

På senare tid har jag frivilligt deltagit på möten och debatter med ungdomsförbund i Malmö om olika frågor som till exempel rör jämställdhet, krig och västs inblandning i Syrien, samt kriminalitet i Malmö med mera. 

Det är underbart att se ungas väldiga engagemang. Ungdomar så långt ner i åldrarna som 16 år och uppåt. Precis som i Malmö finns det en multikulturell blandning i grupperna som speglar staden.  

Jag älskar Malmö. Det är en stad med parker, sköna strandhäng och något som i sommartider nästan liknar en riviera som går längst västra hamnen bort till Ribersborgsstranden. 

Man kan inte heller missa Köpenhamns närhet och dess influenser på staden. Men en stad är som en person, och därmed aldrig perfekt. 

Malmö är segregerat till en så stor grad att man märker av det även bland ett visst ungdomsförbund, som jag helst inte vill nämna vid namn av olika anledning. 

Jag märkte av en viss typ av extremism hos en del av ungdomarna. En extremism som visserligen är av sekulär natur men som ändå påminner mig en hel del om den religiösa. Jag vill förtydliga genom att fördjupa mig i ett exempel som togs upp i ett av mötena. 

Det handlade om rätten att få välja bort kvinnor med slöja för att ha en så symbolfri arbetsplats som möjligt. Diskussionen hettade som vanligt till och vi kom bort från själva ämnet flera gånger, men jag kunde inte sluta häpnas över hur de som tillhör sidan som vill ha slöjförbud avslöjade agendan bakom åsikten att arbetsgivare ska ha rätt att välja bort religiösa symboler. 

Det talades nämligen inte så mycket om symboler i sig mer än själva slöjan, och det talades till och med om slöjan som en symbol för förtryck och hur den borde vara förbjuden på grund av detta. 

Bland oss i salen fanns aktiva ungdomar som bär slöja och som ständigt fick förklara för motståndarna att de bär slöja av egen vilja. Vi snackar alltså om kvinnor och tjejer som beskriver sig själva som feminister men som vill ta ifrån kvinnor rätten att få välja religion, eller rättare sagt islam. 

Som tillhörande av det manliga könet vill jag delta i diskussionen så lite som möjligt, men jag kunde inte sluta tänka på religionsfriheten och hur den är hotad, eller rättare sagt hur rätten att utöva islam är hotad.

Det kändes som om våra största demokratiförespråkare helt plötsligt talade om förbud av plagg. Jag menar, det är ändå härifrån våra framtida politiker kommer. Ska vi få se en värld där kvinnor med slöja automatiskt kommer få stå mellan valet Gud eller jobbet? 

Jag har svårt att tänka mig att en troende kommer att välja jobbet före sin tro. Detta kommer att stanna upp vår utveckling i landet och det kommer bli en självklarhet att muslimska kvinnor är hemmafruar i Sverige. 

Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men jag märker mer och mer att när det kommer till just islam och muslimer så enas ofta våra högerextrema och våra vänsterextrema, iallafall i slöjdebatten. 

Jag begärde till sist ordet och talade om hur situationen ser ut för min muslimska maka som tror på Gud och som så gärna vill ha på sig slöja, men som känner sig hindrad på grund av synen på kvinnor i slöja. 

Hon säger ofta till mig att hon inte vågar för att folk kommer ändra åsikt om hennes arbetsförmåga om hon gör det. 

Vi hör ofta om religiöst förtryck i länder där slöjan förväntas vara del av kvinnans klädsel, men är det bara jag som verkar se att vi är på väg mot ett sekulärt förtryck här där kvinnan väntas se ut på ett särskilt sätt för att få jobba? Särskilt, som i att inte se ut som en muslim? 

Rami Mohammad