Du, påstå inte att ditt hat mot tjocka grundar sig i omtanke
Alexandra Wattman: "Jag övertygad om att kroppshat och självhat är hundra gånger farligare för oss än till exempel övervikt och rökning".
Alexandra Wattman är student.
Det här med tjockhat och kroppshat, kan inte ni som håller på med det bara sluta med det?
Nej, det går inte att bedöma huruvida en person är hälsosam eller ohälsosam genom att ta en titt på personens utseende eller att få en siffra på hur mycket en person väger. Allt är inte svart eller vitt. Allt måste ses ur ett större perspektiv. Och det spelar ingen roll om det gäller tjockhet, smalhet, om en är rökare eller inte, en mängd plastikoperationer, en mängd tatueringar och så vidare. Det är andra parametrar som är viktigare när det kommer till hur människor mår.
En måste ha så mycket mer fakta om en person när det handlar om hälsa och ohälsa. Ni som förklarar ert tjockhat med att ni bara bryr er: Det gör ni inte alls. För ni skulle antagligen inte stoppa en random person inne på Systembolaget och tala om för hen att hen är ohälsosam. Trots att alkoholism är en av våra allvarligaste folksjukdomar. Ni skulle inte gå fram till en person som tränar på gymmet och säga: ”Hur mycket tränar du egentligen? Det där är kanske inte bra för dig”. Ni skulle antagligen inte predika inför den manliga kollegan som har nya kläder på jobbet igen: ”Har du kanske ett shoppingberoende?”, eller fråga om han vill prata om det när han är inne på sin fjärde kopp kaffe för dagen.
Det handlar om att samhället vill äga och objektifiera framförallt kvinnors kroppar, att kvinnans kropp ska vara till för att behaga (män) och den kvinna som inte gör det, som inte anpassar sig till idealen eller ber om ursäkt för att hon inte gör det, hon kanske till och med tycker om sig själv eller gud förbjude älskar sig själv – Det är det mest provocerande en kan göra som kvinna i dag.
Jag vill se ett samhälle där alla typer av kroppar är okej – och flawless på sitt egna vis. Där vi inte hatar, dömer och ser ner på varandra utan där fokus är att vi ska tycka om våra kroppar – de bär ju oss genom livet, vilken fantastisk grej! Sen så är jag övertygad om att kroppshat och självhat är hundra gånger farligare för oss än till exempel övervikt och rökning.
Jag vill leva i ett samhälle där inga barn eller ungdomar, eller för all del vuxna, behöver skämmas när de byter om i omklädningsrummet i skolan eller på gymmet för att deras kropp inte passar in i någon slags färdig mall för hur en duglig kropp ser ut. Jag vill leva i ett samhälle där man slipper gå in i en klädaffär och upptäcka att de klädstorlekar som inte tillhör normkroppen inte finns och där anorektiska skyltdockor är utplacerade överallt. Jag vill leva i ett samhälle där inte bara smala kvinnor pryder tidningsomslagen utan där det finns en mångfald. Jag vill leva i ett samhälle där vi kvinnor inte konstant blir bedömda och får ett värde på oss utifrån vårt utseende. Kan vi inte bara sluta med det här?
Jag vill leva i ett samhälle där inga barn eller ungdomar behöver sitta inne på skoltoaletten och gråta därför att de tycker så illa om sina kroppar. Där man inte behöver lägga strumpor i behån eller linda i sin rumpa i bandage för att den är för stor. Ja, jag gjorde det halva högstadiet. Jag vill leva i ett samhälle där inget barn eller ungdom behöver gå hem och lägga sig på kvällarna med en klump i magen eller med skärsår på armarna över att de inte anses vara lika fina som sina kompisar. Ett samhälle där ingen utsätts för förälder eller skolsköterska, som sagt att de måste äta mer broccoli och mindre fett för att de är feta när de inte ens är i närheten av fetma, eller för att nån klasskompis sagt att hen är tjock och ful. Jag vill inte att någon ska behöva känna så. Kan vi jobba för det?
