Sverige gjorde allt man kan begära – men vem bryr sig nu?

Sverige var pressat att vinna och gav det ett ärligt försök. Och det var väl allt man egentligen kunde begära?

Sverige spelade bättre mot Belgien än vad de gjorde mot både Italien och Irland. De tilläts hålla boll, spelade smart och yttrarna Sebastian Larsson och Emil Forsberg fick äntligen lite yta att jobba på framför backlinjen.

Belgien var förstås riktigt bra, men det visst vi att de skulle vara. Kevin De Bruyne var sylvass med bollen, Eden Hazard skapade läge på läge för sina lagkamrater och Andreas Isaksson, som varit en gigant för Sverige i det här mästerskapet, fick återigen visa varför han är förstemålvakt i Sverige.

Men det fanns svagheter i Belgien. De lämnade mycket ytor framför backlinjen då Radja Nainggolan och Axel Witsel fick alldeles för mycket yta att täcka själva.

Men det var inte i den här matchen som Sverige åkte ur EM. Det var mot Irland och Italien. Irland läste Sveriges, och kanske framför allt, Erik Hamréns plan, och även Italien verkade bombsäkra på att få in en boll till slut.

Zlatan Ibrahimovic, vår Ferrari längst fram, kom knappt ur garaget. I alla fall inte längre än ut på uppfarten, när han är som allra bäst i 160 blås. Ett belgiskt 1–0 hängde i luften lika mycket som ett svensk, och just den här turneringen och i den här matchen gick det inte Sveriges väg.

Sverige spelade bra mot Belgien. Men vem bryr sig?

Bäst i matchen: Andreas Isaksson, Erik Johansson, Albin Ekdal, Martin Olsson, Belgiens kontringar.

Sämst i matchen: Belgiens tröjor, Kim Källströms hörnor, domarens avblåsning på Marcus Bergs höga spark.