Det är dags att vi lägger ner julen en gång för alla

Nu är det snart dags igen. Iklädd något halvtaskigt plagg från en släkting sätter folket sig i bilen. Några kör bara runt hörnet, andra flera mil. Julklapparna ligger under granen, julskinkan står i ugnen, sillen har öppnats och snart är Kalle Anka på tv.

Julen är det mysigaste som finns, tycker många. Själv får jag panik av bara tanken.

Varför firas vi ens jul?

Sverige är det tredje minst religiösa landet i världen. Ändå så envisas vi om att fira kristendomens kanske viktigaste högtid.

Det är nästan fascinerande hur så många som annars kan håna troende rakt i ansiktet samtidigt firar Jesus födelse en gång om året. På någon bänk står en julkrubba, men fokus ligger på dyra julklappar.

För mig är julen som en cancersvults.

Liksom någon som räds att cancern ska komma tillbaka, fastän vi alla vet att vi ska dö men aldrig när och om, är min julångest ständigt påtagligt.

Jag vet aldrig när den kommer, men kommer – det gör den.

Det har blivit så inpräntat i mig på senare år att bara tanken på jul får det att vända sig i magen. När någon börjar spela jullåtar i november får jag panik och gör allt för att stänga av. Det skaver i kroppen.

Ännu värre blir det givetvis på julafton. Då står tiden stilla. Tv-tablån ser exakt likadan ut som den har gjort i flera decennier. Det är julvärden, Kalle Anka, Kan du vissla Johanna, Karl-Bertil Jonssons jul och Tomten är far till alla barnen.

Grejen är att jag hellre skulle stå ut med att se samma tv-tablå på någon Viasat-kanal varje dag för resten av mitt liv än att kolla på Kalle Anka igen.

Vi vet ju alla vad som händer, varje jul är likadan. Vi inbillar oss att den för något gott med sig, men samtidigt är vi aldrig så egoistiska som just under julen. Släkten samlas, men det är kanske enda gången på året för att  det "ska vara så". 

Vi spenderar oerhört mycket pengar på julklappar och allt runt omkring, men kan fortfarande inte gräva efter några enstaka kronor i fickan till hemlösa. För föräldern med en ekande plånbok blir det en kamp om att hålla uppe humöret samtidigt som oron satt sig i magen.

Barn som har skilda föräldrar eller lever i missbruksförhållanden blir allt mer påminda om vad de inte har. 

För många som annars inte är praktiserande kristna är julen årets viktigaste högtid. Stressen veckorna innan gör att de är helt slut bara dagen efter.

Själv känner jag mig helt tömd innan julen ens har börjat.

Men jag låter hyckleriet stå för dem. Gör vad ni vill, men tryck inte upp ert firande i mitt ansikte. Låt mig och många andra vara utan några långa tal om att "gå vidare" eller "se livet mer positivt". 

Spela inte julmusik för tidigt och SVT, lägg ner Kalle Anka, Kan du vissla Johanna och Karl-Bertil Jonssons jul. Och för guds skull, håll butikerna öppna för oss som bara vill leva som vanligt.

Malin Nilsson är reporter och sexpert på Nyheter24. Läs hennes tidigare krönikor:

Män måste börja ta ansvar för vilka de ligger med

Om Anna Kinberg Batra tvingas avgå är det för att hon är kvinna

Nu räcker det – släng ut alla män från festivaler

Därför kan jag tänka mig att dejta en Sverigedemokrat

Nu räcker det – män över 50 borde inte bli pappor

Den "nya sextrenden" stealthing är våldtäkt

Nej, William och Noora i Skam är inte ett "gulligt" par 

Du kan även följa henne på Twitter här.

Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på de senaste nyheterna. Finns på Google Play och App Store.