Så gjorde jag för att sluta röka – och det var inte ens svårt

Jag har rökt i ungefär sju år och njutit av nästan varenda cigg. Den på morgonen till kaffet, den på lunchen, den när du har tråkigt och den där innan du går och lägger dig (och alla där emellan). 

Och alla som röker har väl försökt att sluta någon gång, säkert var det ett nyårslöfte som höll i ett par timmar i bästa fall. I vintras testade jag att sluta, jag gav till och med bort ett oöppnat ciggpaket som jag hittade längst ner i väskan. 

Dock krävdes det inte mycket mer än ett litet tjafs med min sambo innan jag stod där i kiosken igen.

*Ett paket marlboro beyond, tack*

Men på söndag har jag varit rökfri i sex veckor och det har faktiskt inte ens varit svårt. Jag har inte varit röksugen eller känt för att fuska med en liten cigg på lunchen när min sambo inte kan se. Jag blir inte ens sugen när jag möter någon som röker på stan, och det luktar inte ens gott längre.

Skillnaden den här gången var inställningen – jag skulle sluta, aldrig mer röka en cigarett till och jag ville faktiskt sluta. 

Jag tror verkligen att det handlar om det, att intala sig själv att man måste säga nej – och faktiskt säga nej. Till och med till den där goda ciggen till morgonkaffet, för det är egentligen inte svårare än så. Säg nej när du vaknar, mitt på dagen och på kvällen. 

Du sitter säkert där nu och suckar och tycker att jag snackar skit, men du – ge dig fan på att du kan så kanske du sitter där om sex veckor och är rökfri. 

Det är olagligt att sälja klickcigaretter, men det finns ett kryphål – läs mer om det här!