Jag är feminist men jag vill inte ha någon jävla kvinnodag

Det är internationella kvinnodagen igen. En förjävlig dag, precis som den är varje år.

Nu ska vi tjafsa om kvinnors rättigheter i en debatt som låter exakt likadant som den gjort så långt tillbaka jag kan minnas. Kvinnor tjänar mindre, kvinnor blir utsatta för mäns våld, kvinnor dör av aborter i länder där det förbjudet, det är några av argumenten som kommer höras idag.

Ursäkta, men jag vet redan det här. Du vet redan det här. Alla vet det här, ändå återkommer temadagen år efter år. Det är som äckligt påskgodis som vi tvingar i oss varje vår trots att vi vet att vi mår dåligt när vi ätit för mycket.

Jag önskar att den här dagen försvann, men den kan tyvärr inte göra det. Så länge kvinnor systematiskt kränks måste vi fortsätta uppmärksamma förtrycket en dag om året – eftersom vi skiter i det resten av de 364 dagarna.

Jag önskar att de här problemen var förbi. Vi har vetat om det så länge och vid det här laget är det tröttsamt att tjata om att vi behöver förändring.

Vi är många feminister som uppmärksammar 8 mars. Vi demonstrerar, skriver texter och sprider kunskap om orättvisorna som kvinnor utsätts för. Vi jobbar hårt eftersom det fortfarande inte finns någon given jämställdhet.

Det kan uppfattas som att vi gillar internationella kvinnodagen, men jag kan lova att vi inte önskar något mer än att den var överflödig.

Om skribenten:

Emma Lindström är reporter på Nyheter24. Följ henne på Twitter här: @emmajlindstrom.

Läs fler krönikor av Emma Lindström:

Nej, killar, jag vill inte att ni säger "hej" till mig

Till alla tjejer: Så blir du perfekt för honom

Män som klagar på kvinnor i trafiken borde förlora körkortet direkt