"Jag önskar att det fanns Beckliebers"

När jag satt på tunnelbanan in till jobbet i dag så scrollade jag igenom Twitter-flödet, precis som man gör när man är på väg till jobbet och jobbar med media. Det är lag på det.

Precis som vanligt var det en mix av ointressanta nyheter, tråkiga nyheter, folk som tyckte en massa saker och ett fåtal riktigt intressanta nyheter. Men det var ingen intressant nyhet som jag reagerade på.

I stället var det en tweet som berättade om att det skulle produceras åtta nya Beck-filmer som fångade mitt intresse. Något som förvisso inte ens är en nyhet, men ändå.

Så hur reagerade jag då på det?

Det är nämligen det som är det intressanta. Jag blev arg. På riktigt tjurig, trots att jag kände till det sedan tidigare, för att det skulle göras åtta nya filmer. Filmer som folk uppenbarligen uppskattar men som jag tycker är skit.

Det finns något sorgligt i det.

Jag är en inskränkt jävel. Gillar inte jag något så borde inte andra gilla det heller. Precis samma beteende som jag föraktar och hånar hos andra.

Men när det gäller kultur är det ändå okej. Det är liksom legitimt att håna Beck-filmer, och folket som gillar dem.

Det är kulturförakt. Och det är inte andra människors kulturförakt, det är mitt kulturförakt. Det jag inte förstår tycker jag uppenbarligen inte om.

Sedan är det inte bara något som gäller svennebananfilmer som Beck. Det kan lika gärna gälla något annat som jag inte kan sätta mig in i. Justin Bieber till exempel.

Den här tidningen har skrivit en hel del om tonårsstjärnans olika bravader. Vilket leder till att horder av så kallade Beliebers hör av sig. De föraktar alla oss som jobbar här. Av deras ton att döma är det ganska lätt att dra slutsatsen att de rent av hatar oss.

Något som gör att jag gillar dem lite mer. För jag förstår verkligen inte Justins storhet. Alls. Jag tycker faktiskt att han är tämligen usel. Deras ilska får ändå mig att på något sätt förstå fenomenet. Han är viktig för oerhört många unga killar och tjejer.

Jag önskar att det fanns Beckliebers. Inte bara för att jag verkligen skulle älska att se folk tälta utanför Rigoletto med "Martin Beck" skrivet i pannan.

Utan också för att de säkert skulle göra mig lite mindre inskränkt och lite mer förstående.