Mot alla odds – kungen blev populär med åren

På förmiddagen den 30 april 1946 föds en efterlängtad prins på Haga slott. Han är sista försöket att få en son och tronarvinge för prinsessan Sibylla, 38, och arvprins Gustaf Adolf, som bara en vecka tidigare firat sin 40:e födelsedag. I syskonskaran finns redan prinsessorna Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina.

Tronen verkar dock avlägsen för Carl Gustaf Folke Hubertus, som den lille prinsen döps till, eftersom både far, farfar och farfars far fortfarande finns i livet. Bernadotterna har dessutom en historia av att leva länge. Men en flygolycka på Kastrup i Köpenhamn i januari 1947, där Carl Gustafs far – arvprinsen – omkommer på väg hem från en vildsvinsjakt i Nederländerna, gör att historien skrivs om och förutsättningarna ändras.

Dåvarande statsminister Tage Erlander (S) skriver i sina dagboksanteckningar dagarna efter dödsfallet att händelsen uppfattades som något som i förlängningen kunde leda till slutet för monarkin i Sverige. Det var osäkert om dåvarande kronprinsen Gustaf VI Adolf skulle leva så länge att sonsonen, som bara var nio månader gammal, skulle hinna bli myndig. En förmyndarregent sågs inte som ett tidsenligt alternativ.

Republikanska strömningar

— På 1950- och 60-talet fanns en mer aggressiv republikansk opinion än vad det gör i dag. Torekov-kompromissen från 1971, där det slogs fast att en statschef ska vara en symbol för nationen utan formell makt, var ett sätt att försöka rädda kvar monarkin, säger författaren och historikern Dick Harrison.

Monarkin överlever och den med åren alltmer aktade Gustaf VI Adolf hinner passera 90 år innan han avlider på Helsingborgs lasarett den 15 september 1973. Kronprins Carl Gustaf är då 27 år och har klarat av sju år på internatskolan Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk, en sjöofficersexamen och studier i sociologi, statskunskap och ekonomi – förvisso utan att behöva göra några tentor – vid Uppsala universitet.

Men de republikanska strömningarna är fortfarande starka och kungen inleder sin regenttid i något som Dick Harrison beskriver som en vågdal.

— Kungen var inte särskilt populär när han tillträdde. Sextiotalsradikaliseringen spillde in över sjuttiotalet och han var en ung spoling utan någon större akademisk begåvning, han hade inga fina betyg och ingen egentlig stark intellektuell hobby. Han hade ganska många odds emot sig vid fel tidpunkt.

Klickar direkt

Ett hemligt ess i rockärmen har den nytillträdde monarken dock. I smyg har han året innan träffat kärleken. På VIP-läktaren under invigningen av OS i München 1972 spanar den dåvarande kronprinsen in en mörkhårig skönhet – med kikare fast de bara befinner sig ett par meter ifrån varandra.

Hon heter Silvia Sommerlath och jobbar som chefsvärdinna under de olympiska spelen och har senare berättat att det faktiskt var redan där som det sade ”klick”. Den 12 mars 1976 offentliggörs förlovningen i en grön sammetssoffa i prinsessan Sibyllas våning på Kungliga slottet och i juni samma år gifter sig paret i Storkyrkan.

Silvia blir därmed – som den första icke kungliga person sedan Karin Månsdotter 1568 gifte sig med Erik XIV – drottning av Sverige.

— Det är inget avundsvärt val att träda in i den rollen och ge upp sin integritet och sitt liv och anpassa sig efter nationens och institutionens krav. Men Silvia har gjort det – utomordentligt väl dessutom, säger Dick Harrisson.

Hyllat tal

Monarkins vara eller icke vara är i dag en lågt prioriterad fråga både politiskt och hos allmänheten. Enligt SOM-institutets mätning från 2022 vill 54 procent av svenskarna behålla kungahuset. 26 procent har ingen åsikt och 20 procent är emot.

— Hovet har sedan 1970-talet arbetat mycket medvetet med att skapa en positiv image som är svår att angripa. Monarkin har anpassat sig till tiden och legitimerat sig själv genom att stå för saker som svenskar generellt tycker är bra, som naturintresset och gynnande av svenskt näringsliv, säger Dick Harrison.

Kungen förväntas ligga lågt och inte sticka ut hakan i politiska eller andra kontroversiella frågor. De få gånger han ändå har gjort det, om säljakten i Norge, dokusåpor och den svenska vargstammen, har det genast blåst snålt. Även hans privatliv har vid några tillfällen lett till stora rubriker.

Däremot hyllas hans tal under en minnesceremoni i januari 2005 för tsunamikatastrofens offer. Kungen delar ovanligt öppenhjärtigt med sig av erfarenheten av att vid unga år mista en förälder.

"Många barn har förlorat en eller båda föräldrar. Jag tror jag vet vad det vill säga. Jag har själv varit ett sådant barn. Jämfört med många andra barn hade jag det säkert bra, men för ett barn är en förlorad förälder alltid oersättlig", sade kungen.

Populärare med åren

Talet beskrivs både som vältajmat och retoriskt skickligt.

— Det var ett inkännande tal och och här fungerade kungen plötsligt som en samlande landsfader, säger Dick Harrison.

Även om kungen i dag sitter säkert på tronen är det kronprinsessan Victoria som är mest populär. Men ett tronskifte så länge kungen är i livet är inte särskilt sannolikt.

— Vi har inte den praxisen i Sverige. Gamla monarker vinner dessutom respekt i kraft av sin ålder, av sin erfarenhet och genom att "alltid ha funnits där", så sett ur monarkins perspektiv gör kungen helt rätt i att sitta kvar, säger Dick Harrison.