Teddy, 19: Jag kände smällen i Manchester

Sent på kvällen satt jag och spelade online med min bror när jag hörde en hög explosion och en svagare explosion. Min första tanke var att nu är det ett bildäck som har exploderat.

Jag tänker inte vidare så mycket på den utan fortsätter spela en stund. Efter ett tag beslutar jag mig för att gå och lägga mig. Jag lägger mig i sängen och tar upp mobilen när jag får en notis ifrån Aftonbladets app.

Jag ser att det står Manchester i titeln och klickar därför in på sidan och ser då att det har varit en explosion på Ariana Grande-konserten. Det är först då jag kopplar ihop bildäcken och explosionen.

Jag går till fönstret och ser tre polisbilar som åker förbi studentboendet där jag bor. Det är även helikoptrar ute och flyger, men jag tänker att det måste vara media som ska rapportera om explosionen.

Jag öppnar min MacBook och söker på Google efter Ariana Grande. Där ser jag en artikel från The Mirror som förklarar lite mer om explosionen. Än vet ingen vad det är eller om några är skadade.

Jag söker på avståndet från mig och arenan och får fram att det bara är 1 kilometer ifrån där jag bor. På Facebook börjar inläggen komma in. Det är förvirrade inlägg som undrar vad som hänt och varför det är massa polisstyrkor på plats.

Jag skriver till mina närmsta vänner och frågar om de är okej, och får tillbaka svar om att de mår bra. Sedan skriver jag till min familj, som ligger och sover, att jag mår bra och att jag inte har drabbats av attacken.

Efter en stund så kommer svaren från min syster och min mamma som förstås är väldigt oroliga, och undrar över vad som har hänt.

På Twitter börjar det strömma in inlägg om att ett sjukhus i Oldham har stängts ner och att det är en beväpnad man som skjuter utanför. Ingen har bekräftat om det är sanning eller falska fakta men jag antar att det inte är sant och ignorerar informationen.

Facebook har en funktion där man kan markera om man är okej, så jag går in och markerar mig som säker. Det är bara 6 av mina Facebookvänner som har markerat att de är i säkerhet och detta skapar en oro i hela kroppen.

Efter en stund så kommer jag på att jag har en vän som jobbar på arenan. Eftersom hon inte har Facebook så skickar jag ett meddelande på Snapchat för att se så att hon mår bra. Hon har fortfarande inte öppnat meddelandet och polisen är dåliga på att rapportera om de drabbade.

I ett inlägg i Facebook-gruppen för vårt universitet skriver en tjej att de flesta som jobbar på arenan är okej och att polisen har beslagtagit telefoner, så det är därför man inte kan nå folk.

Idag är jag tacksam att vi har sociala medier som hjälper oss att få snabb information som berättar om våra nära är kära mår.

Teddy Löfström