Leo, 14: Om problemen i skolan ska lösas måste ni lyssna på oss barn

Under söndagens debatt debatterade tyvärr inte skolan speciellt mycket under ämnet skolan. Istället debatterades vinster i välfärden. Istället för att prata om vad som är viktigt för eleverna diskuterade vi återigen vinstfrågan

Detta visar på skevheten i den svenska skoldebatten. Den domineras just nu av vinster i välfärden och emellanåt om vi ska gå på närhetsprincipen eller lottning. Om vi istället frågar de som faktiskt berörs, vilket är eleverna, är det inte dessa ämnen som är viktigast.

Då handlar det istället om elevinflytande, att få lära sig utifrån sina egna förutsättningar och den psykosociala och fysiska lärandemiljön.

Jag går inte bara i skolan, jag åker också runt i landet och pratar med skolungdomar. Jag har aldrig hört en ungdom nämna stopp för vinster i välfärden som den viktigaste frågan för att förbättra skolan.

Det är dags att börja lyssna på eleverna istället för vänsterns domedagsargumentation om de fristående skolorna.

Både personal och föräldrar på de fristående skolorna är nöjdare, eleverna visar bättre resultat, ingångslönerna är högre och de skapar en nyttig konkurrens gentemot de kommunala skolorna. 28 av landets 39 bästa skolor är fristående.

Istället för att titta på fakta och vad som blir bäst för eleverna, tänker regeringen utifrån en socialistisk moral om att det är fult att tjäna pengar.

Marias skolföretag ska inte få ta ut vinst, men Anders byggbolag som byggde skolan eller Fredriks förlag som gav ut skolböckerna ska få det. Allt kommer från skattepengar, men i branscher där kvinnor är i majoritet ska vinster förbjudas.

Att debatten ser ut som den gör beror till stor del på att den domineras av vuxna som inte gått i skolan på flera decennier. Man borde inte bara lyssna på oss ungdomar i alla frågor. Vi borde också få vara med och debattera.

I söndags var det en partiledardebatt, men om vi hade släppt in barn och ungdomar i fler politiska sammanhang hade den antagligen sett annorlunda ut.

Ett problem är den höga rösträttsåldern. Den gör att politikerna inte behöver bry sig om att vinna ungdomarnas röster, eftersom alla grundskoleelever och de flesta gymnasieelever inte har rösträtt.

Partierna anpassar sig efter sina målgrupper, vilket är alla medborgare över 18 år. Det gör att argumentationen istället anpassar sig efter vuxna som i många fall har andra ingångar i debatten.

I söndags såg vi åtta partiledare debattera vinster i välfärden när ämnet var skola. Den nonchalans som framförallt vänstern visar mot oss elever är skrämmande.

Till nästa debatt hoppas jag att våra frågor om elevinflytande, att få lära sig utifrån sina egna förutsättningar och den psykosociala och fysiska lärandemiljön får stå i större fokus.

Det är dags att låta de som faktiskt berörs ge sin kvalificerade och erfarenhetsmässigt grundade syn på frågan och sätta relevanta problemställningar i fokus.

Leo Gerdén