Det är ett hån mot tittarna att SVT inte låter partiledarna debattera miljön

Klockan nio på söndag bänkar sig närmare en miljon svenskar för att se de svenska partiledarna debattera de viktigaste politiska frågorna i SVT:s Agenda. Debatterna i Agenda är de i särklass mest sedda politiska i Sverige och SVT har ett särskilt ansvar för att etablera en bred politisk debatt om de viktigaste frågorna som även speglar väljarnas prioriteringar.

Men vad vi erfar kommer den här debatten att genomföras utan att partiledarna får diskutera, motivera och ställas till svars för en enda fråga som rör några av väljarnas starkaste orosmoment: miljö eller klimat.

Det är mycket oroande att Sveriges största politiska debattplattform marginaliserar några av vår tids mest brännande, allomfattande politiskafrågor. På senare tid har nyhetsrapporteringen naturligt nog dominerats av enskilda och fruktansvärda terrordåd.

Det är viktigt att extremism och hot mot demokrati och öppna samhällen upptar en stor del av debattutrymmet. Samtidigt är det viktigt att vi inte låter frågor om terror tränga undan frågor som både oroar människor och utvecklar samhället.

Enligt SOM-institutets mätning av svenskarnas samhällsoro är inte mindre än tre av fyra frågor som rör miljö eller klimat de frågor som väljarna anser är ”mycket oroande”. Av dessa är förändringar i jordens klimat den i särklass starkaste oron.

Politiska representanter, partier och folkvalda har ett ansvar att diskutera och besvara frågor kring det som oroar och engagerar väljarna. Medier, i synnerhet public service-företag, måste rimligen spegla detta ansvar i sin samhällsrapportering.

Lyfter vi blicken är Agendas axelryckiga inställning till klimat- och miljöfrågor ett symptom på en oroande medieutveckling. Enligt medieföretaget Retrievers årliga granskning av klimatrapporteringen i nyhetsmedier minskar antalet artiklar kontinuerligt.

Undantaget några få (ofta lysande) undantag har svenska mediehus och redaktioner avpolletterat både klimat som bevakningsområde och ytterst kompetenta journalister som både kan beskriva och förklara några av de mest omvälvande förändringarna för vår civilisation. Antalet journalister i riksmedier med spetskompetens inom klimat och miljö kan räknas på några fingrar.

Samtidigt råder ingen brist på ämnen att uppmärksamma. Sverige når i bästa fall endast två av de 16 miljömålen. Koncentrationen av koldioxid i atmosfären har för första gången på tusentals år stigit över 400 miljondelar. Arktis isar smälter snabbare än vad någon hade trott och för första gången på många år ökar de svenska utsläppen.

Natur och skog med höga naturvärden hotas av avverkning och ansvariga myndigheter tar paus. Problematik med plastskräp och mikroplaster i naturen innebär ett reellt hot mot såväl ekosystem som mänsklig hälsa.

Torsken i Östersjön är akut hotad och strömmingen är så full av dioxin att Livsmedelsverket avråder kvinnor och barn att äta fisken. Sverige har beslutat att ställa om till 100 procent förnybar elproduktion, men vägen dit är ytterst vag beskriven. Och så vidare.

Men det här handlar inte bara om problembeskrivningar. Vi lever i en tid där miljö- och klimatansvar inte enbart handlar om att skydda den ekologiska balansen och betingelserna för liv i världen.

Dessa frågor är intimt förknippade med teknisk innovation, stad- och landsbygdsutveckling, infrastruktur, energi och konsumtion, och utvecklingen av ett modernt välfärdssamhälle som frodas utan att det sker på bekostnad av klimat och miljö.

Vi har rätt att få veta hur partiledarna förhåller sig till problem såväl som lösningar, inte minst inför kommande års valrörelser. Vi förväntar oss att media i allmänhet och SVTs Agenda i synnerhet tar detta på allvar.

Frode Pleym,
Greenpeace sverigechef

Peter Westman,
Världsnaturfonden WWF Sverige naturvårdschef

Johanna Sandahl,
Naturskyddsföreningens ordförande