Jag uppmanar alla att anmäla Sveriges regering för terrorattacken

En vanlig fredag, en helt vanlig fredag. Det var vad vi alla trodde att det skulle vara, men livet skulle aldrig bli sig likt. Jag och min väninna hade ätit lunch och tänkte fika på Waynes på Drottninggatan.

Samtidigt som vi glatt planerade vår parisresa går vi mot Waynes, när vi plötsligt hör en smäll. Folk springer mot Åhléns, för mig och min väninna räcker det med att vända för att se, för att se lastbilen, röken och strax därefter de stora lågorna.

Minuterna efter att vi insett allvaret lyckas jag nå min mor på telefon. ”Terrorattentat mamma! Var är du? Det är ett terrorattentat i T-centralen!”. Vi omges av en fullkomlig overklighet och ser folkmassan vända och börja springa. Jag springer, och springer, och springer samtidigt som jag hör min mor skrika och gråta i telefonen med försök till uppmaning att jag bara ska springa.

Nu har det gått sex dagar, i sex dagar har jag sett samma bilder spelas upp om och om igen. Ena stunden gråter jag, andra stunden blir jag förbannad. Sorgen och ilskan inom mig är något jag aldrig känt förut. Sorgen när jag tänker på dem vars liv togs ifrån dem på ett så grymt sätt, sorgen av att minnas min mors förtvivlan, sorgen av att tro att mitt liv skulle få ett slut den dagen.

Ilskan däremot kan jag inte hantera, den växer för varje dag. I flera år har vi vanliga civila samt politiker varnat för denna dag. Allt prat om identitetskontroller med flera åtgärder i förebyggande syfte – allt för att stoppa dessa attentat.

Men vad har man gjort åt detta? Kanske det motsatta, eller? Sverige är sedan länge en frizon för återvändande IS-krigare med flera ondskans tjänare. I denna kamp utgör vi medborgare ett enkelt byte i deras mål och syften.

Allt enligt den politiska predikan om att öppna våra hjärtan; över alla gränser har man vädjat till vår medmänsklighet. Efter denna fruktansvärda händelse har jag nu bestämt mig för att detta vansinne måste stoppas!

Det räcker inte längre att acceptera de svar våra politiker ger oss här, det räcker inte heller längre att debattera på sociala medier. Våra politiker har nu offrat fyra liv och fortsätter det här vansinnet, blir det många fler i framtiden. Jag är inte redo att offra fler av mina medmänniskor, detta måste hejdas!

Igår såg jag Pierre Leanders inlägg angående en anmälan mot Sveriges regering, jag har nu gjort detsamma. De punkter jag anmält de för är tjänstefel genom oaktsamhet, vållande till annans död samt vållande till kroppsskada.

När du läser detta kanske du ställer dig frågan ”Hur kan politikerna ställas till svars för detta?” Jo, jag ska tala om för dig hur. Vår regering visste om riskerna, de borde ha lyssnat på sakkunniga rådgivare och experter.

Det är tid för vår regering att äntligen i denna ödesstund ta sitt ansvar, vi behöver snabba lagändringar för att förhindra att fler fasansfulla dåd drabbar oss.

Vi tillsammans bör avkräva dem en ordentlig ursäkt till de drabbade, deras anhöriga och, hela svenska folket. Jag uppmanar dig som läser detta att ta ditt ansvar och anmäla Sveriges regering i syfte att markera i förhoppning att de agerar omedelbart.

Isabel Calero