Olliver, 24: Sluta gnälla om bokbål, Marcus Birro
Debattören: Hur mycket Marcus Birro än stampar fötterna i marken och gråtskriker sig hes om det goda hatet, kommer det aldrig någonsin gå att likna vid ett bokbål.
Olliver Blückert är 24 år, lärarstudent och bosatt i Stockholm.
I min bokhylla står Äldreomsorgen i Övre Kågedalen av Nikanor Teratologen. Den är oerhört välskriven, med ett bildspråk utan dess like och i dess kompromisslösa depravation och förvridna nihilism är det nästan omöjligt att inte se den som ett absurt, svart humoristiskt mästerverk.
Det är också en bok som du förmodligen aldrig kommer kunna köpa i en bokhandel. Jag vet att jag inte lyckades, trots att jag letade i flera månader innan jag till slut gav upp och beställde hem den, tillsammans med författarens senaste bok Att Hata allt Mänskligt Liv.
Det här är inte ett problem.
Det här är inte censur.
Och hur mycket Marcus Birro än stampar fötterna i marken och gråtskriker sig hes om det goda hatet, hur många inlägg han än skriver om viktiga ämnen som han gång efter gång lyckas reducera till att handla om sig själv, sig själv och endast sig själv, kommer det aldrig någonsin gå att likna vid ett bokbål.
Bilden är målande, det är den verkligen, men den är också fullständigt felaktig. Den är felaktig därför att det dras en parallell till någonting som inte har några likheter med den nuvarande verkligheten.
Den är felaktig därför att den lever på det fullständigt vansinniga antagandet att bokbål var hemskt därför att människor brände böcker de inte tycker om, skrivna av människor de inte håller med.
Detta är en sådan förenkling att jag inte riktigt vet var fan jag ska börja. Hur jag ens ska kunna bemöta det. För liknelsen är i grunden felaktig.
Bokbål är inte ett fruktansvärt brott mot tryck- och yttrandefriheten därför att människor sätter eld på böcker, utan därför att staten dikterade vilka böcker som skulle brännas. Därför att staten bestämde sig för att viss litteratur inte var passande och därför skulle den förbjudas.
Att påstå att det skulle vara detsamma, eller ens inom samma kategori, som att en privat aktör beslutar sig för att inte längre sälja en vara eller tjänst, är antingen ett tecken på grov okunskap eller ett bevis för fullkomlig intellektuell oärlighet.
Den näst sista meningen i Birros artikel får mig att gissa på det sistnämnda: ”Dessutom kräver jag att bokhandeln i Uppsala genast plockar bort mina böcker (om de inte är redan är eldade för kråkorna) ur hyllorna.”
Men jag förstår honom. Det är inte lätt att leka martyr. Förr eller senare blir händerna så fulla av hål från alla gånger man har spikat upp sig själv på korset att det till och med blir svårt att greppa efter halmstrån.
