Malin, 22: Att vara gravid är ingen dans på rosor
Debattören: Vi måste våga stå upp för att det faktiskt är en fet jäkla uppoffring vi kvinnor gör när vi blir gravida.
Besök Malin Andereds blogg.
Det känns som att många, främst män, tar en graviditet lite för givet och ser på det hela som att kvinnan ”ändå är gjord för att föda barn”. Den lilla personen man väntar på kommer vara värd varenda krämpa – men vägen fram till mål kanske inte alltid är spikrak. Alla tar sig inte ens till mållinjen.
Tänk er att ni vaknar upp i ett kvavt rum dagen efter en vild utekväll. Lukten av rök och gamla vinflaskor täcker rummet, och din enda räddning är att vrålspy. Så känns det att vara gravid den första tiden. Ovanpå detta fruktansvärda illamående måste du också ljuga om varför du faktiskt är likblek och disträ. Det räcker alltså inte med att bara må illa och kräkas – du måste också ha 100 lögner redo i bakhuvudet.
En utekväll med tjejerna skulle säkert pigga upp dig – men du kan glömma både alkohol och tobak på nästan ett helt år. Din kille? Han kan leva på precis som vanligt medan du är hemma och bär på ert gemensamma barn. Man kan ju gå ut under sin graviditet, men i dina vanliga och snygga plagg känner du dig som en strandad val. Mammakläderna som finns att köpa är inte jättesexiga, och om du lyckas få på dig någon en klänning hemifrån kommer den med största sannolikhet sitta så tight att du får andnöd.
När man ska berätta för sin omgivning att man väntar barn är man riktigt nervös. Man ”måste” vara beredd på dumma kommentarer och hela tiden stå i försvarsställning. Jag har många gånger behövt försvara min unga ålder eller fått förklara att jag visst är gravid – min mage är bara inte så stor än.
Varför ska man ens behöva svara på om graviditeten var planerad eller om man fortfarande har sex med sin partner? För några veckor sedan fick jag en mening upptryckt i mitt ansikte som faktiskt sårade mig: ”OJ!! Är du 22 år? Ska man gratulera eller beklaga?”.
Förutom att ens humör går upp- och ned som en karusell är man kanske inte helt tillfreds med sin nya kropp. Tro mig när jag säger att det inte bara är magen som växer. Röven tenderar att rasa en våning, och det där gäddhänget du inte ens visste existerade gör sig nu påmint lite för ofta. Alltså hallå? Det är orättvist!
Tillsammans med sin barnmorska kommer man överens om ett datum då man ska sluta jobba. En aning ångestladdat! Man vet ju inte vad för typ av kommentarer man kommer mötas av när man berättar att man tänkt vara hemma i ”hela tre veckor”. Alla känner ju någon som känner någon som jobbade in i det sista och var en riktig super woman. Man behöver alltså skämmas lite även här. Skämmas över att man ”tar sig friheten” att vara ledig i några veckor innan man ska få barn.
Man har säkert gått upp runt 15 kilo och sover nog inte mycket på nätterna, men jobba det kan man… Smärta i dess renaste form väntar, och när man lite blygt säger att man är rädd får man ofta höra ”äääh det där klarar du”. Någon gång vore det skönt om någon bara sa att var okej att känna oro. En människa ska ut mellan benen och troligtvis kommer man spricka från Ystad till Haparanda. Jag undrar om det också är någonting killar tycker är en värdslig sak – ”man kan ju bara sy ihop”. Mm... Men det är lugnt, vi är ju tjejer!
Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor, men enligt mig är det bland det bästa och största man som tjej någonsin kommer vara med om.
Jag är evigt tacksam över att jag får äran bära mitt barn – hur jävligt det än är ibland. Att känna liv inom sig är helt fantastiskt. Vad jag menar är bara att vi måste våga stå upp för att det faktiskt är en fet jäkla uppoffring vi kvinnor gör, och den uppoffringen ska vi vara stolta över.
Malin Andered
