Ex-muslim: Klarar ni inte av islamkritik? Flytta till mitt hemland

I debattinlägget ”Jag skäms över att vara med i samma parti som dig” i Nyheter24 den 30 december ger Kahin Ahmed kritik till Hanif Bali (M) för hans uttalanden om Islams profet.

Ahmed tycks hävda att Bali, genom att kritisera Islam eller brista i respekt gentemot profeten Muhammad, har brutit mot mänskliga rättigheter. Detta är fel på flera nivåer, vilket jag ska försöka förklara nedan.

Jag är själv ex-muslim från ett land som fängslar människor för uttalanden som kan anses islamkritiska och stämplar dessa som ”hädelse”, ”förakt för religion”, eller ”smädelse av Islam och profeten”. Som någon som själv flytt och sökt skydd i Sverige för precis detta kan jag inte låta Ahmeds inlägg stå obesvarat.

För det första kan det hända att jag själv ogillar vissa av Hanif Balis åsikter och partipolitik. Men jag försvarar hans yttrandefrihet. Jag vägrar låsa mig i en ideologisk klan och det vore dubbla måttstockar om jag skulle vilja förvägra honom hans yttrandefrihet.

Bali kallar Muhammad för pedofil. Om en femtioårig man gifter sig med en nioårig flicka, är det pedofili? Du har rätt till att tycka att han inte är det, men vad du inte har rätt till är att hindra andra från att vara oeniga med dig och uttrycka sina åsikter fritt.

Bali kallar Muhammad för krigsherre. Om en person utkämpar krig för att utöka sitt imperium och sprida sin ideologi, kan denne betraktas som krigsherre? Igen, du har rätt till att tycka att han inte är det, men igen, du har inte rätt att hindra andra från att uttrycka åsikter du ogillar.

Kan en sådan historisk person anses ofelbar? Det är din rätt att anse detta, men jag repeterar, det är inte din rätt att hindra andra från att uttrycka avvikande åsikter.

Vad som är stötande och respektlöst är subjektivt. Något jag och många andra finner stötande är de islamska skrifternas kvinnofientlighet, homofobi, antisemitism och våld. Vidare finner jag och andra ex-muslimer det stötande att vårt straff enligt islam är döden för att ha lämnat religionen.

Icke desto mindre är jag emot censur av de heliga skrifterna, även om innehållet faktiskt är hets mot folkgrupp. Jag skulle inte vilja förbjuda muslimer att sprida sådana texter eller att själva torgföra dessa åsikter eftersom de, som alla andra, har rätt till tankefrihet och yttrandefrihet.

Kahin Ahmed säger också att det är extra skamligt för Hanif Bali att uttrycka dessa åsikter eftersom Bali själv har invandrarbakgrund. Detta är direkt förnedrande. Detta är inte att se invandrare som personer utan istället skapa en stereotyp och behandla dem som en monolitisk grupp, oförmögna till att ha individella idéer och åsikter.

Att håna religion är en rättighet, inte ett brott. Människor är fria att vörda en idé och att anse den som helig, så länge de inte försöker påtvinga denna upplevda helighet på andra och tvinga dem att också betrakta det som heligt.

Borde en religion förbjudas bara för att några tycker att den är stötande? Borde religionskritik förbjudas bara för att några tycker den är stötande? Om svaret är nej på den ena frågan måste det vara nej på den andra också.

Religion är ideologi. Idéer har inte rättigheter; individer har rättigheter. Således är Islam (en ideologi) och muslimer (personer) inte samma sak, något som många i väst och i Sverige ofta tycks blanda ihop och förvränga. Så länge människor har friheten att utöva sin religion och så länge detta inte bryter mot mänskliga rättigheter, så har de ingen rätt att begränsa andras frihet att uttrycka sina tankar och åsikter.

Att påstå, som Kahin Ahmed gör i sitt debattinlägg, att kritik, ogillande eller satir av religion skulle vara ett brott mot mänskliga rättigheter och internationella konventioner, är inte bara direkt fel utan också farligt. Det är ett steg ifrån att kräva lagar mot hädelse och sedan åtala personer som ”smädar religion”.

Om någon vill ha detta så kan de kanske flytta till de mänskliga rättigheternas högborgar som Saudiarabien eller andra länder i Mellanöstern där islamkritik anses som hädelse och bestraffas med fängelse eller döden.

Omar Makram