Nathalie, 25: Jag ska inte behöva gå hem med nycklarna i handen
Debattören: Tänk på oss, vi som går med nycklarna hårt i handen för att skapa oss en liten bild av trygghet.
Besök Nathalie Vesterlunds Instagram.
För tio dagar sedan var en flicka ute på promenad. Hon går i mellanstadiet. Och hon blev överfallen – mitt på ljusa dagen. Hon är en envis och stark tjej och lyckades ta sig loss från det som senare rubricerades som våldtäktsförsök.
Hon blev alltså överfallen av en man som tycker det är okej att våldta barn.
I dag läser jag dagligen om våldtäkter och överfall i tidningar och på sociala medier. Om du inte själv blivit överfallen känner du säkerligen någon som blivit det, en vän eller familjemedlem. Bakom varje artikel om de här händelserna finns en människa som kanske inte bara trasats sönder fysiskt, utan som också gått sönder på insidan.
Undersökningar visar att var fjärde person är orolig för att utsättas för brott. En av fyra. Varför känner sig 25 procent av befolkningen rädd?
Jag är en av dem. Den rädslan ilar som en kår i ryggmärgen, cirkulerar runt i kroppens blodomlopp och påverkar mitt, vårt, beteende.
Jag ser mig ständigt över axeln för att se om någon följer efter mig. Råkar någon gå samma väg som jag, ökar jag på stegen. Jag har mitt vapen, min nyckelknippa, mellan mina fingrar. De förstärker mina knogar som är redo att slåss. Och jag är beredd att sparkas och skrika. Jag vet att det är mellan hans ben jag ska slå.
Det ska inte vara nödvändigt att jag på det här sättet är tvungen att ansvara för min egen säkerhet. Jag anser att det är självklart att inte överfalla någon, varför ska någon ha rätten att överfalla mig?
I min fluffiga drömvärld sker inget ont. Där slipper jag vara orolig och rädd för ett överfall, en våldtäkt, ett sårigt underliv och ett livslångt ärr i själen.
Tänk på oss, vi som går med nycklarna hårt i handen för att skapa oss en liten bild av trygghet. Det är jag och det är 45 andra kvinnor som kommenterat att de gör samma sak under en bild jag i lördags natt lade upp på Instagram på min väg hem från en tillställning.
En bild där jag har nycklarna mellan knogarna, en bild som visar hur rädslan för män ter sig. För, tyvärr, är det just könet som gör mig och många andra kvinnor rädda när vi går själva i mörkret.
Min fluffiga drömvärld finns inte. Det är dags att samhället börjar anpassa sig. Vi måste sätta upp kameror i varje gathörn, erbjuda fria överfallslarm och starta civilkuragekurser så att alla människor kan hjälpas åt att skydda varandra.
Nathalie Vesterlund