Bea, 26: Fick du jobbet genom att visa k*ken?

Alltså. Det står mig upp i halsen. Så där att jag bara vill kaskadkräkas upp det på nästa person som yttrar någonting så dumt. Eller så spar jag och kräks lite här och där, på alla de som kastar ur sig sådan idioti.

Var nära psykbryt igår. Kanske man skulle göra en Britney? Raka av håret. Gå steget längre, sluta noppa ögonbrynen eller raka benen. Tejpa och linda tuttarna (trots att de knapp existerar några) och bara ta bort allt som gör mig kvinnlig i andras ögon.

Men nej, det skulle ju vara att ge upp. Bara ge efter. Men så farligt kan det ju ändå inte vara? Nu överdriver jag igen, läser in en massa saker i saker som inte finns. Vi är ju jämställda, jag är bara ännu en arg manshatare som vill gnälla.

Men.

Hur många gånger har du fått frågan om du fick jobbet på grund av att du visade kuken?

Eller hur många gånger har någon sagt att det enda du behöver göra för att få som du vill är att knäppa upp gylfen lite eller stoppa in en socka för att liksom ”pusha up den”?

Hur många gånger har något sagt till dig att du inte ska gå ensam hem eller bli för full, på grund av vad som kan hända?

Hur många gånger har du känt dig diskriminerad på grund av ditt kön?

Hur många gånger har det debatterats att om du har för lite kläder eller för täckande kläder?

Hur många gånger har någon tagit sig friheten att daska till dig på rumpan?

Hur många gånger du behövt jobba dubbelt så hårt för att duga?

Hur många har sagt till dig att din enda plats är bakom gräsklipparen och i sängen?

Hur många gånger har du blivit smekt på axeln på jobbet?

Hur många gånger har du avvisat någon på krogen som sedan blivit hotfull?

Hur många gånger har du blivit drogad?

Hur många gånger har du blivit kallad hora?

Ett axplock av saker jag varit med om. Jag och tusentals andra. Jag är ingen manshatare. Jag är feminist och en arg sådan. Är det så konstigt?

Beatrice Färdigs