Pär, 16: Jag kräver lägre priser på glutenfri mat!
Pär Sparresäter: "Jag har rätt till samma livsvillkor som du!"
Jag är glutenintolerant. Det innebär att om jag äter någonting som innehåller vete, råg, korn eller havre så blir jag sjuk. Under några dagar så har jag konstant magknip, huvudvärk och kallsvettas. Som pricken över i:et så skadas tarmluddet i min tunntarm vilket gör att jag inte kan ta upp näring normalt på tre månader.
Om jag går in på en restaurang och frågar om de har någon mat som jag kan äta så är svaret oftast att de inte har någonting på menyn, men att de kan göra en ”specialrätt” utanför menyn till mig. Denna ”specialrätt” är ofta hälften så stor som rätterna på menyn och/eller dubbelt så dyr. Jag ska alltså behöva betala mer än andra människor, för att jag har en sjukdom som jag inte har valt att ha. På vilket sätt är det rättvist?
Jag gick till min lokala livsmedelsbutik och jämförde några priser på glutenfritt bröd och bröd som innehöll gluten. Det billigaste icke frysta, glutenfria och ej glutenfria brödets kilopris var 59,75 kr respektive 21,58 kr. Det billigaste frysta, glutenfria och ej glutenfria brödets kilopris var 43,80 kr respektive 13,90 kr.
Jag jämförde även priser på kanelbullar. De billigaste frysta, glutenfria och ej glutenfria kanelbullarnas kilopris var 116,96 kr respektive 47 kr. De billigaste icke frysta, ej glutenfria kanelbullarna kostade 58,89 kr per kilo. Icke frysta, glutenfria bullar fanns inte.
Om jag skulle köpa 1 kg var av glutenfritt fryst bröd, glutenfritt icke fryst bröd och glutenfria frysta kanelbullar så skulle det kosta 220,51 kr. Skulle du köpa 1 kg var av samma produkter, fast med gluten, så skulle det kosta dig 82,48 kr. Min kostnad skulle alltså vara 2,7 gånger dyrare än din. Detta mönster följer alla glutenfria produkter, allt från mjöl och pasta till frukostflingor och kakor. När du har läst dessa priser, kan du då med handen på hjärtat säga att det ligger någon som helst rättvisa i detta?
Om vi räknar med att jag varje månad lägger ned 500 kr mer på mat än du på grund av min glutenintolerans, vilket är att räkna i grov underkant och utgå från en låg konsumtion av pasta, bröd, mjöl och andra för många självklara varor samt få restaurang- och cafébesök, så blir det 6000 kr per år. Det betyder att sedan jag för cirka sju år sedan blev glutenintolerant så har jag tvingats lägga ner ungefär 40 000 kr mer på mat än du, och då räknar jag alltså i underkant. Då celiaki/glutenintolerans inte växer bort så kommer jag att ha det i resten av mitt liv. Blir jag 90 år gammal så blir det 480 000 kr. För dessa pengar kan jag istället köpa 40 st 1-veckors all-inclusive-resor till Thailand, eller 64 st Iphone 7.
Idag finns det väldigt stora ekonomiska klyftor i samhället, allt från stenrika egenföretagare till arbetslösa, ensamstående småbarns-föräldrar. Glutenintolerans finns så klart i alla klasser då det är en så pass vanlig sjukdom. Många fattiga har inte råd med glutenfria produkter då de är så dyra, vilket gör att många fattiga, glutenintoleranta personer tvingas äta gluten. Att som glutenintolerant äta gluten konstant är riktigt dåligt kroppen, då du bland annat skadar tarmarna så att du inte kan ta upp näring normalt.
Nu kanske du tänker ”Men det finns väl bidrag till personer med celiaki?”. Svaret på den frågan beror på var du bor. Överallt i hela landet har du rätt till en så kallad livsmedelanvisning fram till den dag du fyller 16 år om du har en celiakidiagnos fastställd av en läkare med speciell behörighet. Det går till så att du får ett begränsat sortiment av glutenfria basprodukter som du hämtar ut på ett apotek. Detta skrivs ut av en läkare med speciell behörighet och funkar alltså på samma sätt som receptbelagda mediciner.
När du fyller 16 år så upphör detta att gälla och nu beror det på var i landet du bor om du kommer fortsätta få någon form av subvention eller inte. I en kartläggning genomförd av Svenska Celiakiförbundet i juni 2014 så framgick det att möjlighet till bidrag till personer med celiaki över 16 år endast finns i 9 av 21 landsting i Sverige. I fyra av dessa nio landsting så gäller bidraget eller subventioneringen endast fram tills du fyller 19 eller 20 år. I resterande fem landsting så varierar det beroende på hur systemet ser ut där. Det största bidraget som ges ut hittar du i Kronoberg län, som ligger på 2150 kr per år. Det kanske låter som mycket pengar, men med tanke på att glutenfria produkter ofta är minst dubbelt så dyra som produkter som innehåller gluten så är det en väldigt liten summa.
I Sverige beräknas 1-2 procent av befolkningen ha celiaki, majoriteten av dem har ännu inte fått någon diagnos (källa: Svenska Celiakiförbundet). Själv tillhör jag den gruppen som inte har någon celiakidiagnos då läkaren jag kom i kontakt med var okunnig och gav mig fel behandling. Detta betyder att jag aldrig har fått någon form av bidrag eller subventionering för min celiaki. Om jag idag skulle vilja göra en tarmbiopsi eller på annat sätt få en celiakidiagnos så skulle jag behöva äta väldigt mycket gluten under en period på minst en månad, gärna längre, för att sedan göra en undersökning. Det skulle resultera i att jag inte skulle kunna gå i skolan under mer än en månads tid och att jag därför troligtvis skulle tvingas gå om ett år, vilket jag inte har någon vidare lust till. En celiakidiagnos skulle dessutom i dagsläget inte betyda någonting alls för mig, då det inte finns möjlighet till någon form av bidrag eller subvention till personer över 16 år med celiaki i mitt landsting.
Jag tycker att detta system är helt sjukt. Att vi med glutenintolerans ska behöva lägga ner mer än dubbelt så mycket pengar på mat än vad du gör och att det dessutom ska vara olika beroende på var i Sverige du bor. Jag tycker inte att ett system i form av bidrag eller subventioner till privatpersoner är hållbart. Majoriteten av oss med glutenintolerans har som sagt ingen celiakidiagnos. En vanlig sjukdom i dagens samhälle är även IBS, en tarmsjukdom där väldigt många mår bra av att utesluta gluten ur sin kost.
Istället för det system som finns idag så skulle jag hellre se ett system där det är företagen som producerar glutenfria varor som får bidrag, så att de har möjlighet att sänka priset på sina produkter. Jag är mycket väl medveten om att produktionen för glutenfria produkter är dyrare, men skillnaden i pris mellan en glutenfri produktion och en “vanlig” produktion är långt ifrån så stor som prisskillnaden på själva produkterna är. Denna lösning skulle vara billigare för både staten och oss glutenintoleranta.
Så, med denna text kräver jag nu att priset på glutenfria alternativ i butiker, restauranger och caféer sänks rejält. För min rätt till samma livsvillkor som du.
Pär Sparresäter, 16 år
