Ella, 17: Min farfar överlevde förintelsen – nu kan det hända igen

Häromdagen hade vi handuppräckning i klassrummet. Vilka trodde Donald Trump skulle vinna och vilka trodde på Hillary Clinton? Majoriteten trodde på Clinton. Jag och ett fåtal till trodde Trump. Tyvärr hade vi rätt.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av amerikansk politik. Men som för många andra har det här valet fångat mitt intresse då det faktiskt påverkar hela världen. Och inte särskilt positivt om Trump skulle gå ut som vinnare.

Varken Hillary Clinton eller Donald Trump är särskilt bra kandidater och USA skulle egentligen behöva något helt annat. Skillnaden mellan Clinton och Trump är att om Trump kommer till makten så svävar många liv i fara. Och till slut lyckades han.

Helt ärligt så förstår jag inte förvåningen över resultatet från det amerikanska valet. För mig var det väntat. Det var inte självklart, och hur mycket jag än ville tro på Clinton så visste jag någonstans att allting redan var förlorat. Adolf Hitler lyckades, Jimmie Åkesson lyckades och nu även Donald Trump.

Att utnyttja folks missnöje och skylla de faktiska problemen på minoriteter verkar vara ett vinnande koncept i demokratiska val. Ett folk i missnöje är desperata och tror på något det hör utan att tänka ett varv till. Helt ärligt så skrämmer det skiten ur mig hur lätt det är att påverka människor. Utvecklingen i vår värld går bakåt som ett rullande band och just nu är vi helt hjälplösa.

Det var inte bara Trump som tog hem segern i går. I går vann även kvinnohatet över kvinnors rättigheter. Rasism över jämlikhet. Hat över kärlek. Mänskliga rättigheter av alla sorter förlorade i dag. Vi förlorade stort.

Donald Trump ska alltså vara den största ledaren för ”Den fria världen”. Han är både rasist, nationalist, homofob och listan kan göras ännu längre. För mig är det en ekvation som inte går ihop. Världen ska vara till för alla.

Det här var inte vilket val som helst. Vi tog ett stort kliv bakåt i utvecklingen i går, vilket betyder att vi kommer behöva kämpa oss fram tillbaka till där vi befunnit oss. För det är långt borta nu.

Jag är både arg, ledsen och besviken. Samtidigt är jag helt tom och känner ingenting. Det är som att allt vi någonsin kämpat för, alla som faktiskt offrat sina liv för respekt, jämställdhet och en fri värld har gjort det i onödan. Hoppet är borta. För i slutändan så vinner hatet, gång på gång.

Min farfar och hans systrar var några av de få som överlevde förintelsen. Som anhörig har jag fått höra mycket historier, och då vet jag långt ifrån allt. Tro mig, ett tredje världskrig är det sista vi behöver. Och jag hade inte ens önskat min värsta fiende att gå igenom det min familj gått igenom.

Jag trodde aldrig att det skulle finnas på kartan. Ett tredje världskrig? Varför skulle det någonsin inträffa? I dag vet jag svaret: Donald Trump sitter vid makten i USA. Precis som Hitler gjorde i Tyskland, och vi vet alla hur den historien slutade.

Någonstans inom mig finns en gnista. Ett litet, litet hopp om att världen kan bli en fri plats till slut. Även om jag skrev att jag tappat hoppet, så betyder inte det att jag tänker ge upp. Ännu är jag inte klar och så länge jag lever tänker jag kämpa för alla människors lika värde.

Det går inte att ge upp nu när vi måste kämpa som mest. Det gäller att sprida kunskap och stoppa hatet om vi någonsin ska få fred. Jag ska göra allt jag kan, kommer du?

”Peace cannot be kept by force, it can only be achieved by understanding”.

– Albert Einstein

Ella Weintraub

---

Gudrun Schyman har också skrivit en text om presidentvalet. Läs den här.