Målet ska vara att minska skadorna – inte att döma fler

Som svenska medborgare är vi vana vid reformer och ny politik. Sverige är progressivt i nästan alla politiska områden utom just det drogpolitiska, vilket är något som måste åtgärdas.

I Sverige är vi rädda för att förnya oss när det kommer till droger vilket har lett till att människor dör efter att de stämplas som missbrukare, ses ned på av samhället och negligeras av systemen som finns för att skydda dess medborgare.

Vi vill se en förändring i politiken. Vi vill se en drogpolitik där skademinimering ligger i fokus i stället för avskräckning och där legalisering är mer önskvärt än kriminalisering!

Ett av de stora felen vi i Sverige gör är att stämpla användare av droger som kriminella och missbrukare. Stämplingsteorin, en sociologisk teori som har sitt ursprung i Chicagoskolan på 1920-talet, hävdar att det etablerade samhällets stigmatisering av en, enligt dem, avvikare kommer orsaka dennes långsiktiga utveckling mot det som anses vara avvikande.

Teorin menar att om samhället ser på dig som en missbrukare kommer du, vare sig du missbrukar eller ej, till slut gå med på det och godkänna stämpeln. Detta måste få ett slut.

I ett land som Nederländerna har man insett att individer kommer konsumera droger oavsett om politiker tycker om det eller ej, och man har därför infört en drogpolitik som går ut på att minimera skadorna (harm reduction) i stället för att maximera avskräckningen (prohibition).

I USA däremot har man sedan 70-talets krigsförklaring mot drogerna fört en avskräckningspolitik, vilket i konkreta formuleringar har lett till att de lagt ned mer än en biljon dollar på bekämpningen och mer än en halv miljon individer har fängslats efter att ha brutit mot droglagar. Svensk drogpolitik följer USA:s steg fast i mindre skala. Vad vi egentligen borde göra är att följa några av de europeiska ländernas exempel.

Vilka europeiska länder? Nederländerna och Portugal, till exempel. Trots att det är lagligt att bruka droger i dessa länder, och att fler människor procentuellt gör det jämfört med Sverige, så har WHO kommit fram till att fler dör i Sverige varje år på grund av drogerna som brukas.

Skillnaden mellan länderna är att de två förstnämnda är ute efter att minimera skadorna medan Sverige är ute efter att maximera avskräckningen. Länder som är ute efter att minimera skadorna använder sig av exempelvis sprututbyten, bättre alternativ än straff för icke-våldsamma brott och proportionella straff för brott relaterade till narkotika.

Förenta Nationernas panel för mänskliga rättigheter har sagt att de anser att Sveriges drogpolitik är omodern och att den strider mot mänskliga rättigheter, och detta måste vi ändra på!

En eventuell bieffekt av legalisering kan vara att fler individer börjar bruka droger, vilket kan anses vara negativt. Vi vill dock påpeka att meningen med skademinimering inte är att minska antalet brukare utan att se till att brukare inte skadas och fortfarande kan känna sig som funktionella medborgare.

Detta fungerar då länder som har antagit den skademinimerande drogpolitiken har färre dödsfall när det gäller droger, trots att konsumtionen är större, och det är svårt att påstå att Nederländerna är ett land i fritt fall.

För att åtgärda problemen som finns i dagsläget måste Sverige anta en ny sorts drogpolitik. I stället för att moralisera över användandet av droger med syfte att bestraffa bruket borde statens fokus ligga vid att minimera eventuella konsekvenser av det.

Att införa en policy vars uppgift är att minimera skadorna är mer önskvärt av två anledningar. Det första är att vi slipper statens moraliserande över individers val, och det andra är att man faktiskt tar tag i problemet som finns.

Statens jobb är att skydda dess medborgare, inte att moralisera över deras individuella beslut. Sveriges drogpolitik måste reformeras!

Soroush Rezai,
Vice ordförande LUF Södra Älvsborg

Aghil Xerxes Aghili,
Vice ordförande LUF Bäckängsgymnasiet