Jag vill få ett slut på gruppvåldtäkter – det gör mig inte till rasist

Jag är överlag en sansad och lugn kille, en sådan som älskar att argumentera och diskutera men som varken behöver skrika eller bruka våld. Som gärna pratar med oliktänkande för att förstå hur de tänker, inte för att uttrycka något hat eller yttra något hot.

I dessa hänseenden skiljer jag mig säkert från delar av kärnväljarna inom Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet. De diskussioner jag haft med framförallt F! har ofta bestått av att en testosteronstinn ung tjej med färgglatt hår och diverse radikala politiska budskap på sina kläder stått och skrikit mot mig. För att jag inte förstår, eller för att jag inte äger rätten att förstå baserat på mitt kön och min hudfärg.

Samtidigt har jag stått där, lugn och sammanbiten, och velat förstå. Velat bemöta deras budskap utan att höja rösten. Velat agera på ett moget sätt.

Denna gång är dock annorlunda. Denna gång är det jag som vill skrika, jag som vill hoppa och hytta med händerna. Förargad över att ni inte förstår, förargad över att ni kränker och förminskar de som allra mest behöver vårt stöd.

Förargad över hur man kan påstå sig vara feminister som bryr sig om kvinnor och jämställdhet samtidigt som man förringar den kanske värsta handlingen en kvinna kan utsättas för; en gruppvåldtäkt.

Ingen har gått miste om att en rullstolsburen kvinna på Gotland nyligen tros ha blivit gruppvåldtagen av ensamkommande. Detta har lett till medborgarinitiativ mot samhällsutvecklingen, rättsväsendet och självklart de misstänkta gärningsmännen.

Detta tycker F! och V på Gotland är konstigt, de kan inte förstå att en genuin känsla av förtvivlan, sorg och ilska uppstår när folk hör talas om en handling likt denna. En handling som vore så bestialisk att vår straffskala skulle vara oförmögen att utdöma ett straff som vore moraliskt rimligt.

De väljer istället att tycka synd om de misstänkte gruppvåldtäktsmännen. Deras känslor kan ju såras av den medborgerliga ilska de nu utsatts för som en konsekvens av att de tros ha våldtagit en rullstolsburen kvinna.

Jag har alltid utgått från att gärningsmän ska bekämpas och brottsoffer skyddas, inte tvärtom. Varför F! och V väljer att bry sig om de misstänkta våldtäktsmännen istället för det eventuella offret är därför för mig oförståeligt.

Kan ni därför svara på om påstådd rasism (läs frustration över en misstänkt gruppvåldtäkt), är värre än en gruppvåldtäkt? För mig är svaret enkelt men er manifestation tyder på att ni anser att gruppvåldtäkter bör ursäktas om utländska gärningsmän riskerar drabbas för rasism.

Tobias Andersson,
Talesperson Ungsvenskarna