Moderaterna: Regeringens slapphet mot brottsligheten är oacceptabel

Polisens brottsuppklaring sjunker dramatiskt. Nya siffror visar att brottsuppklaringen nu är den sämsta på 16 år. Förra året, 2015, klarades 14 procent av brotten upp, vilket ska jämföras med 18 procent fem år tidigare. Det är en dramatisk försämring. Inrikesminister Anders Ygeman (S) har inga förslag om vad som bör göras.

För flera brottskategorier är bilden särskilt dyster. Uppklaringen när det gäller misshandel har sjunkit. Bara 12,6 procent av misshandelsbrotten klarades upp 2015. Fem år tidigare, 2010, var siffran 18,3 procent. För skadegörelsebrott har brottsuppklaringsgraden nästan halverats – från 4,0 procent till 2,1 procent förra året.

Tydligt blir det också när man ser till de anmälningar om brott som i princip uteslutande kan kopplas till polisiära insatser, såsom trafikbrott och narkotikabrott. Här har antalet anmälningar minskat kraftigt, vilket innebär att det inte är på trafiksäkerhet och narkotikabrott polisen lagt sina resurser, trots att inget tyder på att brottsligheten inom dessa områden minskat.

När polisen inte förmår att utreda brott påverkar det också antalet ärenden som redovisas till åklagare. Antalet ärenden har sjunkit med 7,3 procent under de första sex månaderna 2016. Enligt TT visar preliminära siffror för augusti att försämringen fortsätter.

Utvecklingen går åt fel håll. Bakom siffrorna finns brottsoffer som borde kunna förvänta sig upprättelse genom att brott klaras upp och förövare lagförs. När brott begåtts finns dessutom förövare som går fria om polisen inte lyckas utreda och ställa dem till svars. I längden undergräver det vårt rättssamhälle. Det är därför frågan är så viktig.

I en interpellationsdebatt nyligen konstaterade Anders Ygeman att frågorna är komplexa och att vi inte vet orsakerna till de försämrade resultaten. Det ligger givetvis en del i det och jag tycker att det är bra att regeringen bett Brottsförebyggande Rådet analysera problemen. Däremot kan vi rimligen inte vänta i månader och år på att ta itu med uppenbara problem.

Förmågan att ingripa och klara upp brott varierar i olika delar av Polis-Sverige. Om alla gjorde som de som når bäst resultat skulle givetvis mer bli gjort. Dessutom kommer ständiga rapporter om att människor suttit i telefonkö när de ringt polisen, att poliser kommit försent, inte gjort en adekvat brottsplatsundersökning eller hanterat bevis och vittnen på ett professionellt sätt.

Förra året fick vi till och med rapporter om att man struntat i att följa upp träffar när man samkört DNA-register med andra länders. Samtidigt vet vi att många medarbetare i polisen gör sitt allra bästa och ofta också det där lilla extra som gör skillnad. De behöver uppmärksamhet och uppskattning.

Mitt intryck är att regeringen försöker hålla frågorna ifrån sig. Man förlitar sig på att Polismyndigheten ska rätta till problemen på egen hand. Jag är dock övertygad om att det krävs tydliga initiativ och besked från ansvariga politiker också.

Särskilt oroväckande är att inrikesministern i detta läge till och med säger att brottuppklarningen kommer att bli ännu sämre i nästa rapport! Den fråga som måste ställas är när regeringen tänker agera för att vända den negativa utvecklingen vad gäller polisens resultat?

Beatrice Ask,
Ordförande i Justitieutskottet (M)