Flyktingar tvingas sova på asfalten i 45 grader – varför gör vi inget?
Team Sweden Volunteers: Se med era ögon, känn med era hjärtan och öppna era armar. Förstå att det räcker nu, det är nog.
När når vi gränsen? När får vi nog? När kan tillräckligt många protestera för att få ett slut på detta vansinne?
Jag har fått nog för länge sen, Herre Gud vad jag fått nog!
Vad finns det för skillnad mellan vi och dem? Jag förstår faktiskt inte! Kan någon förklara? Förklara vad som gör att deras liv får fortsätta på detta sätt dag ut och dag in. Varför det finns gränser när jorden är rund och vi alla är samma ras - människor. Inget skiljer oss människor åt, vi är alla samma.
Varför ska jag ha det bra medan andra lider, varför ska jag få ha mina barn vid liv medan andras dör, varför ska jag ha ett hus medan andra bor i tält, sover på marken, varför ska jag få ha trygghet medan andra är konstant rädda och varför är det inte fler som protesterar?
Jag har sett helvetet på jorden – ett av dem, namnet på detta helvete är Pireus. Där tvingas människor precis som du och jag sova i tält på asfalten i 45 gradig värme, där är människor fast, månad in och månad ut.
Allt vi kan göra är att finnas där, göra deras vardag lite drägligare, visa att det finns människor som bryr sig, människor som vill dem väl, människor som ser dem för det dem är: människor.
Jag undrar var alla politiker är, var är ni? Jag undrar när barnkonventionen ska börja följas, när människans rättigheter ska vara i fokus och när det är dags att förstå att detta inte kan fortsätta längre. När det ska vara nog.
Jag bjuder in er i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Moderaterna, Centerpartet, Miljöpartiet, ja till och med Sverigedemokraterna och alla andra partier i Sverige. Jag bjuder in alla myndigheter, jag bjuder till och med in alla från alla länder. Obama du också! Åk med oss på våra resor, öppna era ögon.
Se med era ögon, känn med era hjärtan och öppna era armar. Förstå att det räcker nu, det är nog.
Slaveri och förintelsen är förbi för länge sen, vad lärde vi oss? Jo att vi visste bättre. Alla är lika mycket värda, så hur kan vi då göra sådan skillnad nu?
Vi är en liten hjälporganisation ändå gör vi stor skillnad och vi väljer att inte blunda, vi väljer att göra vad vi kan och vi väljer att fortsätta. Vi får aldrig ge upp. Krig kan vi kanske aldrig få stopp på men vi får aldrig stänga gränserna så att människor dör.
Teresa Fröling,
Ordförande för Team Sweden Volunteers
