Professor: Politiker stödjer olaglig diskriminering

Debatten kring betydelsen av att politiker och myndighetsutövare könsdiskriminerar är oftast alltför snäv och felriktad. Den borde inte handla om huruvida könsdiskriminering är acceptabelt eller inte, på grund av religiösa eller kulturella skäl, utan att alla former av diskriminering bryter mot grundlagen och är därmed olagligt i det allmännas tjänst.

Sveriges grundlag är glasklar när det gäller diskriminering. Det är otillåtet i det allmännas tjänst, vilket politiker och myndighetsutövare verkar vara ovetande om eller kanske medvetet bortser från. De begår därmed olagliga handlingar, fattar olagliga beslut eller stödjer olagligt beteende i det allmännas tjänst när det inte motverkar, utan medverkar till diskriminering.

Regeringsformen säger (1 kap, 2 §): "Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet... ...Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person."

Det är viktigt att hålla isär beteenden som sker privat och i roller som politiker och myndighetsutövare, men det är samtidigt en svår gränsdragning, kanske omöjlig, att upprätthålla.

Frågan är om en politiker och myndighetsutövare kan verka med förtroende om de uppvisar ett beteende privat och ett annat som politiker eller myndighetsutövare.

Exempelvis, när en politiker eller myndighetsutövare könsdiskriminerar det motsatta könet kan det vara toppen på ett isberg bestående underliggande religiösa och kulturella värderingar (attityder och normer) och traditioner (seder och bruk) präglade av en kombination av fundamentalistiska övertygelser och hedersrelaterat förtryck som är oförenliga med den svenska grundlagen och därmed underminerar rollen som politiker eller myndighetsutövare i det allmännas tjänst.

Det finns religiöst eller kulturellt betingade värderingar och traditioner som kan följa i spåren av könsdiskriminering som gör att personers fri- och rättigheter ifrågasätts och begränsas på grund av kollektivistiska hänsynstaganden och patriarkala strukturer.

Den springande punkten som alla politiker och myndighetsutövare borde leva upp till är att stå upp för det demokratiska och sekulära styrelseskicket i Sverige, fri- och rättigheter för alla, jämlikhet inför lagen för alla och att respekt för varje människas värdighet skall gälla alla.

Religiösa och kulturella bevekelsegrunder som leder till könsdiskriminering (liksom all annan diskriminering) i det allmännas tjänst borde vara 100 procent oacceptabelt i roller som politiker och myndighetsutövare.

Det borde vara nolltolerans mot, och straffrättsliga påföljder för, politiker och myndighetsutövare som tillämpar intellektuella skygglappar präglade av religiösa doktriner och kulturella dogmer som bidrar till diskriminering i det allmännas tjänst.

Göran Svensson,
Professor