Nu lämnar jag fotbollsföreningen jag varit ordförande i – fusket blev för mycket

Efter ett helt liv inom fotbollen och föreningslivet som spelare, domare, publikvärd och som ledare, så kände jag i vintras suget att åter engagera mig i det underbara ideella föreningslivet igen efter ett åtta år långt uppehåll.

Jag bestämde mig för att engagera mig som ordförande i en fotbollsförening i mellanskåne med en utifrån sund verksamhet med flera ungdomslag, ett seniorlag i division 6 och en på pappret välmående ekonomi som finansieras dels genom sponsring från det lokala näringslivet, men också med två stora loppisar med skänkta prylar.

Jag tog också reda på lite mer om klubben innan jag valde att engagera mig. Genom att läsa igenom föreningens värdegrunder, målsättningar och policys där jag fann ledord som; ”Vi strävar efter en god anda som omfattar samhörighet och ansvar både på och utanför fotbollsplanen”, ”Verksamheten ska omges av en positiv och sund miljö”, ”Vi ska bidra till barnens och ungdomarnas utveckling av ett etiskt och moraliskt förhållningssätt samt rent spel”, ”Positiva attityder”, ”Socialt engagemang”, ” Som spelare förväntas du spela schysst och inte fuska”, ”Som förälder ställer du upp på klubbens riktlinjer och mål”, ”I klubben verkar vi för rent spel på och utanför planen”,

Dessa värdegrunder och målsättningar är ju rätt lika inom de flesta ideella föreningar runt om i vårt avlånga land, och dessutom så är ju föreningslivet och framför all svensk fotboll känt för att verka för fair play.

Döm om min förvåning när jag som stolt nyvald ordförande för föreningen som såg så välmående ut från utsidan, fick reda på att så inte var fallet.

Enligt Skatteverket får man som aktiv eller ledare inom idrott göra avdrag och alltså slippa betala skatt för resor och inköp av idrottsredskap som är nödvändiga för att utöva verksamheten. Detta upp till ett belopp av 22 149 kr för år 2016. Dock gäller denna skattebefrielse inte för lön, arvode eller andra förmåner.

Att då gömma undan pengar från en loppis för att kunna betala ut reseersättning på 20 000 kr (vilket är okej enligt skattereglerna) och sedan betala ut ytterligare en lön på 40 000 kr under bordet, det vill säga helt svart, är inte alls okej.

Att genom ekonomisk doping fuska och kasta alla fina värdegrundsord som "fair play" och "ärlighet" på soptippen är att lura varenda hobbyspelande seniorspelare, ideella ungdomsledare, stöttande föräldrar och framför allt alla barn i föreningen på dessa pengar. Det är rent bedrägeri och en skymf mot allt som det svenska föreningslivet och den svenska fotbollen står för.

Lägger man där till att alla aktiva föräldrar och ideellt engagerade i föreningen förväntas hjälpa till oavlönat på exempelvis loppisar och annat för att dra in pengar till föreningen är verkligen inte okej. Speciellt inte när man dessutom utdelar kritik för att engagemanget är för dåligt.

Efter att skandalerna inom FIFA avslöjats och efter att ha sett SVT:s program Uppdrag granskning i ett reportage som kallades för ”Fotbollsidioter” och programmet ”Den korrupta fotbollsfamiljen” i TV4:s Kalla fakta, så har jag nått till insikten att det inte bara är i fotbollens finrum det finns fotbollsidioter och korrupta fotbollssällskap.

Tilläggas skall också att det finns föreningar som sköter sig exemplariskt och håller sig till reglerna och står fullt ut för vad fair play innebär. Men utöver dessa finns det också föreningar som är betydligt värre och betalar sina seniortränare på division 5-7 nivå ända upp till 150 000 kr per säsong med samma upplägg som beskrivits ovan.

I ett reportage från den 16/5 2012 i Sveriges Radio hittar jag följande:

”På Skånes fotbollsförbund är de väl medvetna om problemet och ser allvarligt på de svarta pengarna som omsätts. Men tävlingsansvarige Mats Hansson tycker att det är ett problem som är svårt att komma åt.

– Många föreningar kanske säger att de inte betalar ut någon lön och att de inte köper spelare men verkligheten kan ju vara en annan och den känner vi inte till.”

Det är ett uttalande som inte alls är okej. Jag tycker inte att Svensk fotboll och Skånes fotbollsförbund tagit tag i problemen på allvar, kanske på grund av rädslan att stötta sig med dom som tjänar på dessa upplägg.

Det är ohållbart att blunda för problemen när man i stället borde ta tag i detta på allvar och tänka mer på barnen och alla stöttande föräldrar, samt på de föreningar som inte fuskar.

Efter fyra månader som ordförande så lämnar jag nu min post, då jag definitivt inte vill medverka till eller bli förknippad med detta lurendrejeri.

Jag kan också utan minsta tvekan konstatera att stoltheten har övergått till besvikelse och en bristande tilltro till svensk småklubbsfotboll.

Tony Bengtsson