Senast Göran Persson sjönk så lågt dansade han med en kossa

Inte sen han dansade med kossan Doris i SVT har Göran Persson sjunkit till samma låga nivå som han nu gör i en stor intervju med Svenska Dagbladet.

Tiggeri ska förbjudas, säger den tidigare statsministern.

Persson, numera godsägare och höjdarkonsult i näringslivet, anser sig veta att tiggeriet gör vare sig samhället eller individen någon nytta. “Det skapar ingen frihet för en människa att stå på knä på gatan och tigga”, säger Persson. Han “fattar inte varför vi ska ha det så”.

Det gör inte jag heller.

Men att förbjuda fattigdom är ingen lösning. Och att förbjuda fattiga att samla in pengar är inte att kämpa för mer frihet. Tvärtom.

Tiggeriet är så klart inte värdigt för någon människa och det tydligaste kvittot på de europeiska romernas utanförskap. Men för Europas mest fattiga och förföljda minoritet är det idag ofta det enda alternativet för den som vill försörja sig själv.

“Den som är satt i skuld är inte fri”, sa Göran Persson en gång.

För de fattiga romer som annars är beroende av hemländernas korrupta statsapparater, av rasistiska och populistiska politiker i den rikare delen av Europa eller av hjälporganisationer som drivs av sina egna agendor, är friheten att röra sig över kontinenten och ta fattigdomsbekämpningen i egna händer tyvärr den lösning som ger mest självständighet.

Med pengarna de samlar in på våra gator bygger de hus i hembyarna, köper mediciner till sina äldre sjuklingar och sätter sina barn i skolan.

För oss som samhälle är tiggeriet en plågsam, men nödvändig, påminnelse om romernas utsatta situation i Europa. Varje gång vi går och handlar mat på Ica, varje gång vi tar spårvagnen eller tunnelbanan till jobbet, tvingas vi tänka på den fattigdom och det förtryck som drabbar EU:s största och mest utsatta minoritet.

I samma intervju säger Persson också att den svenska regeringens drakoniska åtstramningar av flyktingpolitiken inte räcker. Han lyfter fram Österrike, som nu inför ett flyktingtak, som ett föredöme. Asylrätten vill han skrota.

Perssons båda förslag säger mycket om hur lite han värderar rättigheter och friheter för de människor som är i störst behov av dem. Och så har han mage att prata om frihet.

Jag tillhör Feministiskt initiativ, men jag sitter i den socialdemokratiska partigruppen i Europaparlamentet. Jag vill så gärna kunna vara stolt över svensk socialdemokrati. Men det är svårt efter att regeringen stängt gränserna. Och inte blir det lättare efter att en tidigare S-ledare och statsminister klämt åt de fattiga och förtryckta.

I min värld måste Europas progressiva och socialdemokratiska krafter stå upp för de svaga.

I min värld kan aldrig en godsägares rätt till en rymlig herrgård gå först. Den rikes frihet att slippa se fattigdomen i vitögat när han åker och handlar kan aldrig vara viktigast.

Om socialdemokratin tar intryck av sin tidigare partiledare lämnar man sina gamla ideal för gott.

Snälla sossar, gör inte det.

Soraya Post,
Feministiskt initiativ