Jag kan vara din prinsessa så länge du behandlar mig som en prins
Lizette Edfeldt: "Jag insåg att jag har slagit bort fler händer från min rumpa i mitt liv än jag har fått höra att jag är smart".
Lizette Edfeldt är studerar Journalistik och multimedia vid Södertörns högskola.
Följ henne på Instagram: @lizzieliette
Följ hennes blogg: lizettesimperium.se
Det var en gång en liten flicka. Hon gillade att leka i sandlådan, åka skateboard och se på film. Hennes favorit var alla tecknade filmer om prinsessor och prinsar. Det var en gång en flicka som fick lära sig att hon en dag skulle möta sin drömprins. En riddare i vit rustning som skulle rädda henne från hennes ödsliga vardag med sysslor som att städa sitt rum.
Samma flicka fick i flera år höra att killar var elaka mot henne för att de i hemlighet tyckte om henne. Samma tjej fick lära sig att manlig uppmärksamhet i form av tonårskillar som klämde på hennes bröst och rumpa i korridoren var positivt. Hon fick lära sig att säga ifrån om hon var obekväm och när hon sa ifrån fick hon lära sig att skylla sig själv eftersom hon eggade på dem.
Den lilla flickan var tvungen att växa upp.
Jag insåg efter den sjuttioelfte handen som klämde på min rumpa utan tillstånd, att jag har slagit bort fler händer i mitt liv än jag har fått höra att jag är smart. Att jag hade blivit så van vid dryga kommentarer om mitt utseende så att det blivit bakgrundsbrus. Att det enda sättet att bli av med en kille på krogen var att säga att jag redan har en pojkvän, för ett enkelt ”jag är inte intresserad” räcker inte.
Det är dags att förstå nu.
Det handlar inte endast om ofrivillig sperma i ansiktet eller tafsande fastän jag sagt nej. Det handlar om en underliggande ideologi där kvinnan i samhället ska vara underlägsen. Hon ska inte ha något emot om någon avbryter henne i ett samtal. Hon ska bli glad av sperma sprutad i ansiktet. Hon ska helt enkelt leva för manlig uppmärksamhet och vara tacksam när hon får den.
Jag säger nej.
Mitt liv går inte ut på att ge dig som man något att kolla på. Min vardag kretsar inte runt att leta efter en ny pojkvän och min sexualitet är absolut ingenting du bestämmer över.
Om jag vill visa brösten på stranden ska jag kunna visa brösten på stranden utan att få elaka ord eller händer efter mig. Om jag vill berätta öppet om hur jag känner mig kränkt av ofrivillig sperma i ansiktet ska jag kunna berätta öppet om det utan att få höra: ”Ta det i ansiktet och sluta klaga för i helvete”. Om jag helt enkelt vill ta tag i min egen sexualitet ska jag få sätta gränserna runt den utan att du ska tycka dig ha rätt att säga att jag har fel.
Min hjälte i vit rustning är inte killen ”who sweeps me off my feet”, det är inte en kille alls. Min hjälte är mannen som inte ser kvinnan som en leksak. Det är mannen som ser den undermedvetna ideologin om kvinnans underlägsenhet och talar emot den. Det är mannen som ser kvinnan som en jämlike på alla plan och inte bara när det passar honom. Det är mannen som kan gå förbi en barbröstad kvinna på stranden utan att känna sig behövd att kommentera det. Det är mannen som ger mig samma respekt som han ger min påhittade pojkvän på krogen.
Jag kan vara din prinsessa, så länge du behandlar mig som en prins.
