Selma Modéer Wiking, 15: "Tvinga inte barn att 'välja' kön"

Vårt samhälle i dag:

Har du en snopp ska du bete dig på ett visst sätt.

Har du en vagina ska du bete dig på ett annat.

Det är inte en slump att du som ciskvinna bär mer rosa än en ciskille. Cis innebär att du identifierar dig med det kön som du har fått tilldelat vid födseln. Det är inte ödet som valt att du som cisman tycker om bilar och träslöjd mer än hästar och bakning.

Det är vårt samhälle som skapat dessa ramar. Vårt ramiska samhälle.

Jag går ner för trappan till den stora butiken. Barnens favoritbutik. Deras drömvärld. En leksaksaffär. Med två klassiskt stereotypa avdelningar.

En sida som alltid lyser i rosa och glittrar. Fylld av lila klänningar, tusentals Barbies, puttinuttiga gosedjur, dockor i extremt idealiska former, sminkbord, och kök med rosa förkläden. Denna rosa och ”gulliga” sidan är ”tjejernas” sida och värld.

Där är inte ”killar” välkomna på samma sätt. Om en "pojke" skulle leka med en rosa Barbie, älska klänningar, klackskor och bakning, drar många föräldrar slutsatsen att deras son förmodligen är gay. ”Mer feminin”. Vadå feminin? Vad är egentligen feminint och varför finns det?

På andra sidan i barnens favoritaffär, är det blått, grått och svart. Där finns det inga prinsessor som ropar efter hjälp. Där finns inte hästar med paljettsadlar, inga klackskor med blommor på. Här finns det bilar, Lego, Byggarebob-verktyg, riddarvästar, svärd och vapen.

LÄS MER: "Varför får inte mina barn bli kallade för hen om de vill det?"

I denna gråblåa omgivning är det bara ”killar” på förpackningarna. Här finns inga svärd gjorda för ”flickor”. Inget sött och gulligt. Bara ballt, coolt och häftigt! Om en "tjej" skulle tycka om att vara på denna sidan skulle hon få höra att hon förmodligen var transperson eller lesbisk. ”Mer maskulin”. Inte så ”tjejig”.

När jag ser detta, blir jag konfunderad och otroligt besviken.

Varför ska vi alltid ha bestämda mallar över hur en människa ska vara?

Varför får inte en pojke tycka om att bära klänning? Varför får inte en tjej vara starkast och rädda pojken någon gång?

Många tänker att detta bara sitter i våra kroppars natur. Så är det inte. Det vi präglas och påverkas mest av, är vår uppväxt. Den värld vi växer upp i.

Är det så konstigt då? Om du blir intryckt i en ram som du ska följa från första dagen i ditt liv. Att dina föräldrar ger dig en rosa napp för du har fler x-kromosomer? Att dina dagisfröknar ger dig dockor i handen medan din kompis med snopp får en leksakstraktor. Att du som ”tjej” ska vara duktig och ordentlig, medan du som ”kille” är accepterad som busig och stökig. ”För så är killar”. Att du får höra ”jävla gay” som skällsord, om du som "kille" inte har kort hår, inte klär dig i skjortor och byxor?

Vi matas dagligen i reklam med ideal om vad vi ska tycka om eller inte. Vad som är rätt och fel. Samhället målar upp bilder och illusioner om hur saker ska vara. Och hur du som antingen kille eller tjej ska vara. Att det inte finns andra alternativ. Det finns inga könsneutrala kläder och leksaker. Ingen plats för ickekönade personer att ta plats. Det finns inte på kartan.

LÄS MER: "Hur blev det så fel? Min 9-åring gråter över att inte få ha BH"

Jag själv som varken känner mig som tjej eller kille, utan mer som inget kön alls, kan vara väldigt påverkad av detta. Det vill säga hur strukturerna vill att jag som vaginabärare ska vara och bete mig. Dessa konstruktioner fungerar inte för mig. Detta är inte något som bara jag går och funderar på, utan något som hela tre procent av Sveriges ungdomar känner i dag. Säkerligen fler. Jag tror bara att samhället inte har accepterat det ännu, på grund av dessa strikta ramar och förväntningar som har präglat vårt samhälle i evigheter.

Och hur kan det störa människor så mycket, att en person inte är som alla andra? Hur kan bland annat transfober vara så många? Jag förstår inte hur det kan provocera att en person väljer en väg utanför boxen. Dessa konservativa tankar en del människor bär på är stor okunskap, och den okunskapen kan inte fortsätta bestämma över andra.

Låt oss se varandra som individer i stället. Det ska inte spela någon roll vilket könsorgan du har. Bara för du har en snopp, betyder inte det att du är en ”kille” och gillar en viss typ av saker och har en viss typ av intressen. Du kan vara ”ickebinär”. Du kan älska att spela krigsspel oavsett att du är ”tjej”, ”kille” eller inget av det.

Men jag tror att om dessa ramiska strukturer bryts, kommer människor som inte trivts med våra nuvarande krav, förväntningar och normer, att känna sig mycket mer hemma i sig själva. De skulle slippa känna sig udda och felplacerade. Och få leva ett liv där de kan vara precis hur de vill utan att bli uttittade och hatade av omvärlden.

Så bryt normerna, för ramar skadar allvarligt dig själv och folk i din omgivning.

Selma Modéer Wiking