Westling (SD): "Mer maktfullkomligt än så här blir det inte"
Christian Westling skriver om att SD:s ledning känner sig hotad av SDU. Han anklagar partiet för att kasta sten i glashus. De väljare som går emot partiets ideologi får stanna, men de som främjar den sparkas ut.
Christian Westling är medlem i SD sedan 2006. Han är landsdagarsuppleant för SD Stockholms Stad samt revisorssuppleant för SDU.
Följ honom på Twitter: @C_Westling
(Disclamer: Jag ingår själv i gruppen av människor som är föremål för personärende. Jag är dessutom god vän med Gustav Kasselstrand och William Hahne)
Tiden har kommit, då en allt mer maktfullkomlig partiledning, beslutat att göra sig av med vad de ser som ett ideologiskt hot. Hotet utgörs av SDU-ledningen Gustav Kasselstrand och William Hahne, samt en större grupp som stödjer dessa.
Råder det någon ideologisk skillnad från partiet? Nej, någon sådan kan inte bevisas. Det partiledningen gör är att använda sig av epitet och lösryckta citat. De gör det på ett sätt som slår Sverigedemokraternas värsta fiender. Allt för att utmåla ett hot som inte finns.
Hotet ligger i stället i att partiledningen ser sin egen makt hotas. Det har blivit allt mer tydligt då de omger sig mer och mer med folk som visar sig lojala med dem och inte ifrågasätter.
Droppen som fick bägaren att rinna över var uppenbarligen ledarstriden i SD Stockholms Stad. Sittande ordförande Mia Danielsson hade sedan valet 2014, fört ett katastrofalt dåligt skött distrikt till att varken ha styrelsemöten eller medlemsmöten.
William Hahne utmanar då henne med en vida överlägsen styrelse vad gäller erfarenhet och kompetens. Trots att hans förslag vinner tillåts inte dessa att tillträda. Nu riskerar ett 30-tal av styrelsen och individerna som har stöttat detta förslag att uteslutas.
Mer maktfullkomligt blir det inte.
Man kan vidare analysera partiets språk. Nu föreligger inga ideologiska skillnader, men skulle man ponera att det gjorde det, borde inte rimligtvis de som verkade för att socialkonservatism skrevs in 2011 uteslutas? Eller uppmanas söka sig till ett nytt parti?
Eller passerades månne någon slags magisk gräns där? Hit, men inte längre.
Man kan vidare ifrågasätta varför partiet stämplar ”neofascist” i pannan på människor utan bevis. Men när lokalpolitiker ute i landet avviker från partilinjen och röstar för ökat flyktingmottagande, och diverse kommunalt finansierade "integrationsprojekt" (som man snarare trodde sig hitta hos sossar än hos SD), blir det inga påföljder.
En annan anklagelse är att man inte ska ha gjort tillräckligt starka avståndstaganden från rasism och neofascism. Partiet verkar dock inte ha några problem med medlemmar (eller tillförordnade partiledare) som kontaktar extremvänsterorganisationer likt Expo, som ägnat decennier åt att förtala oss.
Det blir uppenbart för alla att ”ideologisk avvikelse” och andra svepskäl är just detta: svepskäl. Frågan är om medlemmarna ser detta och vågar ifrågasätta? Eller kommer man se sig om efter sin egna karriär och sitt eget skinn i stället för att stå upp för vad som är rätt och riktigt?
Gör man det senare, finns det enligt Dante en särskild ring för dessa: den nionde*.
Christian Westling,
Landsdagarsuppleant för SD Stockholms Stad och revisorssuppleant för SDU
* Googla det och lär dig något nytt
