Djurens Rätt: "Två tips för en djurvänlig påsk"
Camilla Björkbom: "Hönor kan inte prata för sig själva, men det kan vi och det är därför jag skriver den här artikeln"
Som alla andra fåglar lade den ursprungliga hönan bara ägg en eller ett par gånger om året för att ruva fram ungar. Dagens höna får inte ha sina ägg i fred. Vi stjäl hönornas ägg till påskbordet och för att göra påskpyssel av, och vi fäster fjädrar från plågade kalkoner i påskriset. Måste det vara så? Hur kan vi fira påsk på ett sätt som är schysst mot djuren?
En av de vanligaste frågorna som Djurens Rätt får inför påsken är om fjädrarna till påskriset kommer från riktiga fåglar. Utifrån våra återkommande butiksundersökningar de senaste åren kan vi konstatera att de gör det, även om de på grund av färgningen ser syntetiska ut.
Påskfjädrarna i handeln kommer i regel från kalkoner i USA och i Kina, som producerar runt 80 procent av världens fjädrar, men dåliga eller obefintliga märkningar gör det omöjligt att säkert veta fjädrarnas ursprung.
Det vi vet med säkerhet är att fåglarna inom kalkonindustrin har utsatts för såpass aggressiv avel att de på grund av sin storlek inte kan föröka sig själva utan måste insemineras. De tunga kropparna och den trånga miljön leder även till fot- och benskador.
Det finns två sätt att ta fjädrarna från fåglarna, antingen i samband med slakt eller att fågeln plockas levande. Det senare är mycket plågsamt och går att likna vid att rycka ut hårstrån ett efter ett. Fåglarna lämnas sedan i smärta och chock, tills de får sina fjädrar bortryckta nästa gång.
När det kommer till att pynta påskriset finns stort utrymme för att vara både djurvänlig och kreativ genom att pynta riset med något annat som är vackert och färgglatt som papper, tyg eller färgglada band.
Under påsken stiger svenskarnas aptit på ägg. Samtidigt är det allt fler som anar att hönorna inte har haft det riktigt så där bra som det såg ut i reklamen. Hönorna i äggindustrin byts ut efter ett och ett halvt år. De har då producerat ägg i en så hög takt att deras kroppar är helt utslitna.
Varje dag kläcks 30 000 kycklingar på landets kläckerier. För hälften av dem är livet över strax efter att de tittat ut ur skalet i kläckningsmaskinen. Tuppkycklingarna är nämligen värdelösa för äggindustrin eftersom de aldrig kommer att lägga några ägg. De gasas ihjäl bara ett dygn gamla. Det låter kanske otroligt men det finns människor som har som sitt jobb att sortera ut tuppkycklingarna på ett löpande band där kycklingarna kommer åkandes direkt från kläckningsmaskinen.
Det finns problem inom alla typer av äggproduktion, oavsett om den är ekologisk, frigående eller sker i burar, men särskilt eländig är tillvaron för hönor i bur. Det finns en fantastisk film om 752 hönor som istället för att slaktas förs till djurfristaden Edgar’s Mission efter att ha levt över ett år i burar.
Vi får se hur hönorna för första gången någonsin i sina liv känner jord under fötterna. De sträcker ut benen långsamt. För första gången känner de fast mark under fötterna istället för burens gallergolv. För första gången någonsin känner de solen värma mot ryggen. För första gången kan de sträcka ut vingarna i sin fulla längd. En höna i bur i Sverige lever sitt liv på en yta motsvarande ett A4 per individ, där kan hon inte sträcka ut vingarna, aldrig känna fast mark under fötterna och aldrig andas frisk luft.
Hönor kan inte prata för sig själva, men det kan vi och det är därför jag skriver den här artikeln. Vi kan välja att fira en snäll påsk utan ägg på påskbordet och utan färgade fjädrar i riset, varför skulle vi inte välja att ta de två stegen?
Camilla Björkbom,
förbundsordförande Djurens Rätt
