"Hur kan vi se på när USA kränker homosexuella?"
Anthonia Larsson skriver om hur homosexuella nu lagligt får diskrimineras i USA, precis som den svarta befolkningen en gång förtrycktes. Ursäkten bakom är rätten till religionsfrihet.
Anthonia Larsson är 22 år gammal och bosatt i Sundsvall.
Hon är feminist och djurrättsaktivist.
Senaste tiden har det blåst kalla vindar i USA som vi i Sverige har missat att uppmärksamma. Förra veckan skrev Indianas guvernör under ett nytt lagförslag gällande religiös frihet. Lagförslaget gick ut på att personer inom Indianas affärsverksamhet har laglig rätt att neka sina tjänster till människor som ingår ett samkönat förhållande.
Detta är något som tidigare diskuterats i olika delar av USA. I Arizona har det föregående år varit under övervägande och i Mississippi har en liknande lag redan trätt i kraft. Fler stater som exempelvis Arkansas funderar på att ta efter.
I USA, ett land över 700 mil bort men som ändå jämt och ständigt är i våra medier, diskuteras det just nu huruvida man ska kunna neka att servera ett homosexuellt par mat. Att man kan be dem att lämna lokalen för att deras sätt att leva deras liv strider mot vissa religiösa skrifter. Det har alltså blivit lagligt att diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning i ett land som påstår sig stå för frihet. Denna typ av diskriminering har skett tidigare men då var det en fråga om hudfärg. Nu är det en fråga om vilka känslor som är tillåtna.
Varför har inte svensk media tagit upp detta i mer än en kort notis? Jimmie Åkesson får debattartiklar som redan blivit skrivna flera gånger om och den svenska feminismen slutar aldrig att väcka känslor. Att USA som vi så ofta skriver om i andra sammanhang nu bryter mot mänskliga rättigheter har vi knappt uppmärksammat. Varken genom privatpersoner på Facebook eller som rikstäckande nyheter.
Hur kommer det sig att Sverige, som anses vara ett av de mest framstående länderna i Europa gällande HBTQ-rättigheter, inte uppmärksammar det som just nu sker på andra sidan Atlanten? Plötsligt har vissa personer blivit fråntagna rättigheter som för oss är självklara. Rättigheter som att bli bemött med samma typ av respekt oavsett kön, ålder, nationalitet eller läggning. Den simpla rättigheten att helt enkelt inte bli diskriminerad.
Personer kan nu alltså, på grund av vem de älskar, bli nekade inträde till exempelvis en butik, ett café eller en mataffär. Om vi inte belyser när länder som i övrigt anses som respekterade och framstående nationer bryter mot fundamentala mänskliga rättigheter, vad är det då egentligen som hindrar Sverige att i sinom tid ta efter denna diskriminering?
Jag har inget svar på det, däremot anser jag att ämnet förtjänar att uppmärksammas.
Anthonia Larsson,
Feminist
