"Min syster har Aspergers – hon är lite vackrare än alla andra"
Catharina Gallon skriver om sin syster som har Aspergers syndrom. "Hon är den vackraste av alla fåglar och jag släpper aldrig hennes hand. Aldrig."
Catharina Gallon arbetar som Skådespelare och Dramatiker. Just nu är hon aktuell med Scenkonst Quinna.
Jag håller min syster hårt i handen. Genom storm, eld, glädje, missförstånd, skratt, sorg, lycka, tårar, kalla vindar, varma minnen. Så håller jag alltid min syster i handen. Systra mi har Aspergers syndrom. Det gör att hon är lite vackrare än alla andra.
När jag ser på systra mi, ser jag en hjältinna, ryttarinna, krigarinna, snöflinga, universumregerare, oskuldsöga, diamant, och den vackraste av alla fåglar.
När jag ser på systra mi, ser jag den främmande fågeln som klasskamraterna sprang efter, genom de grå korridorerna beväpnade med ord som skar sönder hjärtat med varje hugg. Hur de väntade vid toaletterna. Hur de väntade bakom skolgården. Hur de jagade. Hur de skrattade. Hur de slog. Medan lärare och vuxna backade tillbaka in i deras rum, tystnade och stängde sina dörrar. Jag minns också hur jag väntade. På dem. Hur jag jagade. Hur jag slogs.
När jag ser på systra mi, ser jag alla ansikten på människorna som varit för rädda för att stanna upp ett ögonblick och med nyfikenhet i tanken möta henne, på hennes villkor. På hennes arena.
Som känt sig för sårade för att stiga in i hennes värld för en kort stund och försöka se med hennes ögon. Utan de har höjt sina ögonbryn, stängt sina hjärtan, skakat på sina huvuden och raderat, sållat bort henne. Medan systra mi blir lämnad med ett virrvarr av frågor och det enda hon önskar är att få en förklaring.
Catharina Gallon tillsammans med sin syster.
När jag ser på systra mi, ser jag den ivriga fågeln som varje dag letar, fightas, kämpar efter svar och nycklar för att kunna anpassa sig till det sociala spelet. För att kunna skriva dom rätta kommentarerna, sms:en, ställa de rätta frågorna inom dem osynliga gränserna.
Säga de rätta sakerna inom dem osynliga ramarna. Som varje dag försöker förstå reglerna som alla andra tycks spela efter. Fågeln som accepterar det hon ibland inte förstår men som alltid till sist blir straffad för att hon inte förstod. Så människor vänder henne ryggen och ropar bara att hon har gjort fel och ska be om ursäkt. Det är enklare så. Enklare för dem.
När jag ser på systra mi, ser jag fågeln med alla världens färger som tar allt folk säger för sanning. Som tolkar det som sägs och skrivs bokstavligt. Som möter människor med ett leende. Utan några murar. Men efter hårda smällar av livet, knappt hörbart säger ”Folk menar inte ens hälften av vad de säger, och säger inte ens hälften av vad de menar.”
När jag ser på systra mi, ser jag alla ansiktena på dem som känt att hon har varit ett lätt byte. Som har omkullkastat hennes tillvaro, hennes värld med känslan av att hon är ofarlig att konfrontera, ofarlig att lura, bedra och lämna.
När jag ser på systra mi, tänker jag på alla dem som sagt till henne när vi barn att hon skulle kliva ut ur sin bubbla. Vara mer närvarande, bete sig som folk och söka ögonkontakt. Medan systra mi var så närvarande i allt och alla att det rann över och hon till slut stängde ner och glömde bort sig själv.
När jag ser på systra mi, ser jag alla frustrerande ansiktsuttryck på dem som inte har orkat vänta på hennes svar utan istället avbrutit henne, för att hon inte har replikerat snabbt som en kobra. De som pratat över huvudet på henne, svarat åt henne, som har exkluderat henne i samtal för att hon inte hugger efter ordet. Som tolkar hennes tystnad som ointresse, självvald, arrogant, respektlös.
När jag ser på systra mi, ser jag någon som är en bricka i systemet och blir utlämnad till politiken. Kontaktpersoner och boendestöd byts ut medan systra mi gång på gång investerar allt hon har i dessa människor.
När jag ser på systra mi, ser jag en människa som vill älska och bli älskad. En människa som vill bli bemött med respekt som alla andra. En människa som är orolig för framtiden. Som gråter över val hon har gjort och beslut hon har tagit. En människa som gråter över saker hon aldrig tordes göra.
En människa som känner sig stark och som växer när hon tar ett steg ut på okänd mark och inte faller. Som är stolt över händelser som hon har tagit sig igenom. En människa som även efter bråddjupa svek fortfarande tror på kärleken. En människa som vill bli bemött med tolerans, acceptans och medkänsla. Som alla andra. Precis som alla andra.
När jag ser på systra mi, ser jag en hjältinna, ryttarinna, krigarinna, snöflinga, universumregerare, oskuldsöga, diamant, den vackraste av alla fåglar och jag släpper aldrig hennes hand. Aldrig.
Catharina Gallon,
Skådespelare och Dramatiker.
