Ida Östensson: "Är du skinny eller plus size?"
Ida Östensson: "Den här debatten måste även förstås i ett större sammanhang. Vilka är det som synliggörs i det offentliga rummet? Detta skapar normer"
CalvinKlein har i dagarna gått ut med en ny kampanj som kallas ”Perfectly Fit”.I den ingår modellen MylaDalbesio.
Kampanjenär enligt mig ett steg i rätt riktning. De sätter medvetet inte intjejerna i olika storleksfack och som Myla säger ”tocast a model who deviates from the size 0 standard and not makea fuss about it?”.Denna medvetna strategi har dock ignorerats av de flesta andraaktörer som synliggjort kampanjen. Exempelvis ägnas en hel inspeladintervju med modellen på youtubekanalen ”Style like you” på just att försöka sätta henne i ett fack.
I enintervju på Elle säger Myla: “I’mnot skinny enough to be with the skinny girls and I’m not largeenough to be with the large girls and I haven’t been able to findmy place. This [campaign] was such a great feeling”. Och när sedanElle delar ”nyheten” så sätter de ändå en etikett påmodellen, nämligen ”plus size”.
Härnågonstans börjar vi komma åt grundproblemet. Vi måste prata omhur vi tvingar in kvinnor (och till viss del män) i att kategoriseraoss i olika storlekar. Då menar jag inte XS, S, M, L, XL, XXL. Jagmenar skinny, plus size, etc. Är jag skinny eller plus? Och vadhänder när jag inte kan ha ”one size fits all”?
Iblandupptäcker jag att jag hittat kläder på särskilda plus sizeavdelningar vilket ger mig en klump i magen. Det hade inte hänt omjag tog just min storlek bland alla andra storlekar.
Fenomenethar även spridit sig utanför klädavdelningarna. Till och med pådejtingsiter ska du fylla i om du är normalbygd, smal, mullig,överviktig samt vilken storlek den du vill träffa ska ha.
Det ärhög tid att fundera på vad det gör med oss att alltid kategoriseraoss själva och andra till olika förbestämda fack. Och hur detpåverkar oss att plus size idag är människor med 20-25(”normal”vikt) i Body Mass Index.
Denhär debatten måste även förstås i ett större sammanhang. Vilkaär det som synliggörs i det offentliga rummet? Detta skapar normer.Det handlar inte bara om storlek och hur detta kan skapaätstörningar. Det handlar om hudfärg, funktion, ålder med mera.
Bildenav vem som ryms inom den norm som sätts påverkar vilka virekryterar till exempelvis arbetsplatser. På grund av den gängsenormen i vårt offentliga rum drabbas människor på fler än ettsätt.
Jagär glad för upprop som Reklamera som synliggör den sexism som idag nästintill har normaliserats ochkampanjen ”Äkta! Människor – livet är 100% mångfald” i Salzburg. Men hade önskat att de inte behövde vara en särskild kampanj utan en självklarhet för hela modeindustrin.
Ida Östensson,
Crossing Boarders
--
Här är originalinlägget från Elle:
