"Snälla föräldrar – låt era barn få vara barn!"

Tidig morgon i parken. Bara jag och mina tre barn är där. Tre killar, en fyra-månaders, en femåring och en sjuåring. Klockan går och allt fler barn kommer. Mina barn bråkar, slåss, skriker, skrattar, lyssnar inte. Jag säger till upprepade gånger. 

Leken övergår till skratt som uppkommer av att dom larvat sig med att prata kiss, bajs och prutt. Jag får nog. Jag säger: slutar ni inte nu, så går vi hem! Detta har jag redan sagt tjugoelva gånger. Sista gången jag säger det ber dom om förlåtelse och "sista chansen mamma". Jag säger okej.

Jag har fått höra att mina barn är ouppfostrade. Men det är de inte. Jag låter mina barn ha rätten att få vara barn och tänja på alla gränser som finns. Hur ska jag annars kunna lära dom vad som inte är okej? Jag vill inte ha soldatbarn som inte vågar göra saker, som bara sitter och inväntar order. Är de elaka mot andra säger jag till, och jag tvekar inte en sekund att tydligt visa om andras barn jag inte känner beter sig illa mot mina.

När det är en regnig dag är det bara att klä på sig regnkläderna och gå ut. Mina barn frågar alltid: "Får vi hoppa i vattenpölar, mamma?" "Självklart!" svarar jag. Många föräldrar skriker: "Hoppa inte i vattenpölarna – du blir blöt och smutsig!"

Förstår man inte att alla "du får inte" frestar barnen ännu mer? Jag förväntar mig att mina barn är smutsiga och blöta och skapar ett totalt kaos i hela hallen när vi varit ute, för då vet jag att de har haft roligt.

Föräldrar som springer fram till barn som ramlat och fått ett mikroskopiskt skrapsår på benet eller armen – hur blir det den dagen de verkligen blöder? Då har ju föräldern själv skapat rädslan för att ramla och slå sig.

Men samtidigt vill jag tacka ni föräldrar som har barn som inte får testa på allt. Tack för att ni visat hur jag inte vill att mina barn ska vara.

Låt era barn få vara just barn. Barn precis som vi vuxna lär sig av sina misstag och måste få veta varför de inte ska göra som de gör.

Louise Tocklin
Trebarnsmamma