Arkestål och Segerfeldt: "Det är obehagligt tyst om våldsbejakandet inom V"

Under det senaste året har Moderata ungdomsförbundet skakats av starka inre motsättningar. En stor del av förbundet sympatiserar mednazistiska Svenska motståndsrörelsen och hävdar dessutom att skyddet från dennarörelse är nödvändigt för att MUF ska kunna genomföra sina aktiviteter på gatoroch torg. Hotet från den växande våldsvänstern är nämligen så stort att mångamedlemmar annars inte vågar delta.

Men MUF är under hårt tryck från Moderatledningen. SåvälKent Persson som Fredrik Reinfeldt har suttit i upprepade krismöte medordföranden Erik Bengtzboe och övriga medlemmar av förbundsledningen, med dettydliga budskapet att hålla rent från nazisterna: ”Vi kan inte låta dessafalanger solka ner partiet inför valet, hur rätt de än har i sak. Väljarnauppskattar inte antidemokratiskt våld.”

Ovanstående är naturligtvis inte sant. Det har aldrig hänt.Men om man byter ut MUF mot Ung vänster och ersätter de moderata företrädarnamed motsvarigheterna i Vänsterpartiet så är det inte alls särskilt långt frånverkligheten. I nuläget har ordföranden eller medlemmar i styrelserna i minstfyra av Ung Vänsters distrikt blivit avstängda eller uteslutna på grund avkopplingar till den antidemokratiska våldsvänstern. Det är obehagligttyst om våldsbejakandet och om överlappningen mellan den autonoma vänstern ochden parlamentariska.

Distriktsordföranden i Blekinge, ErikDrottman, kallade Revolutionära Fronten för ”hjältar”. Denna organisations paroll, "Antifascismär alltid självförsvar" betyder i klartext att våldsutövande gentemot allasom inte delar deras åsikter, det vill säga även gästarbetare och liberaler,ses som självförsvar.

V-ledaren har ett starkt intresse att tona ned det hela.Jonas Sjöstedt har därför sagt att han ”ser det här som en liten grupp pojkar,som har gett sig in i Vänsterpartiet för att provocera.” Det är dock inte någonliten grupp, utan ledande företrädare på allra högsta nivå för distrikten iÖrebro län, Västmanland, Blekinge och Uppsala. I en debattartikel krävde sedan ordföranden för hela åtta distrikt förbundsledningens avgång, iprotest mot avstängningarna/uteslutningarna.

Man kan alltså inte hävda att UngVänster i dag är ett förbund med demokratin och rättsstaten som fundament. Istället genomsyras det av våldsförhärligande förakt för folkstyre och mänskligarättigheter.

Det är inte förvånande. Det är nuvisserligen 24 år sedan Vänsterpartiet tog bort K:et i namnet och slutade kallasig kommunister. Den förre partiledaren Lars Ohly kallade sig dock kommunistfram till 2005. Kommunism är en ideologi med över hundra miljoner dödsoffer påCV:t, ett politiskt system som var den än har prövats har slutat i fattigdom,förtryck och massmord.

Och det finns fortfarande framträdande vuxna företrädare somsvävar på målet om kommunismen. Ett exempel är riksdagsmannen TorbjörnBjörlund, som i svensk-kubanska föreningens medlemsblad nyligen skrev följande: ”Minaenda farhågor är att de inte lyckas bevara de socialistiska framsteg degjort utan glider iväg in i nyliberalismens dimma.”

Man kan kontrasteradet med vad människorättsorganisationen Human Rights Watch skriver om Kuba:

”The Cuban government continues torepress individuals and groups who criticize the government or call for basichuman rights. Officials employ a range of tactics to punish dissent and instillfear in the public, including beatings, public acts of shaming, termination ofemployment, and threats of long-term imprisonment.”

Det kan vara värt atttänka på inför höstens val.

Sofia Arkestål, riksdagskandidat för Centerpartiet
Fredrik Segerfeldt, liberal författare och debattör