Jag tror att det allra viktigaste är att du tar hand om dig själv för att må bättte själv. Du behöver hitta andra sätt att bli bekräftad än genom din son.När man har barn som har extra behov (om det kommer att visa sig att din son har det) krävs det mer av föräldern och det är svintufft. Många föräldrar, inkl mig själv, till barn med npf behöver anstränga sig dubbelt så mycket som andra föräldrar och får kanske på sin höjd hälften så mycket uppskattning tillbaka från barnet jämfört med andra barn.Jag tror att du behöver träna på att bli mindre känslomässigt engagerad i din sons utbrott annars kommer du bli utbränd. Antagligen behöver du hjälp för att hitta en bättre balans i ditt liv. Har du nån klok vän som du kan vända dig till?

Så det är där skon klämmer? Inte att regnar utan att endel barn är passiva.

Jag tänker inte ens på sånt, detta forum har mycket kloka människor så man får stå ut med att några få är här med lite diverse psykiska åkommor som artar sig på detta vis